Som ni förstår ligger bloggen på is sedan länge. Det har bara blivit så, kanske blir det ändring på det så småningom. Vem vet? Istället hänvisar jag er till det material/inlägg som finns nedan och till mina vänners bloggar som jag länkat till i högerspalten. Kanske framförallt då till Staffan och Jacob dvs två av mina klasskompisar. Även ett par äldreklassare finns här till höger och som nu gör sina sista veckor i skolan. De har varit ute på sina Host-Airline's ett par månader nu och tar examen i november! Jag har även uppdaterat länklistan med ett par studenter ur TFHS-10 som började i somras och som bloggat en del sedan dess.
Tyvärr är det bara killar som hörs och syns av de studenter som läser på TFHS i dagsläget. Hoppas det inte ger intryck av att det bara är killar som pluggar här för så är inte fallet! Så för att göra något åt detta har jag utökat omfånget lite på länklistan med två före detta studenter som jag ej har någon personlig relation till. Linn och Emelie är båda är ute i arbetslivet sedan de slutade här (en på Tui och en på Kustbevakningsflyget) och som bloggar fortfarande :)
Jag och Johanna fotograferade vid ett flygstopp "hemma" i Umeå :) Detta längst vägen till Vilhelmina som var bas för våra flygövingar i fjällterräng som vi genomförde med skolan i augusti.
Jag hoppas ni inte missat att TFHS tar in ännu en klass?! Nu är det tredje gången som det blir "ännu en klass" som "förmodligen blir den sista" hehe... bakgrunden till alla turer kring detta är politiska beslut som fattats (och tolkas) om hur flygutbildning ska bedrivas. Jag går inte in djupare på det :P
Hur som helst - information om Trafikflygarprogrammet som jag läser finns att ta del av på skolans hemsida. Sista ansökningsdag är den 1 december!
Jag har skrivit några rader i ett blogginlägg om den mytomsbundna antagningen eftersom det alltid dyker upp frågor kring detta. Skolan skriver också några rader om detta på länken ovan.
På återseende!
Flygstudent på TFHS 09:1
Som ny studerande på TFHS, men även som nyinflyttad till Skåne, syftar det här forumet till att dela med mig av min vardag till släkt därhemma samt vänner och andra intresserade. Välkommen :)
3 oktober 2010
16 februari 2010
Och snön öser ner...
Veckorna går fort nu och det händer mycket! Brukar ju alltid skriva att "tempot är högt" men det är det verkligen - hela tiden. Men nu är man van och det känns helt okej. Roligt rent av trots tjocka högar med studielitteratur :)
Förutom teoristudierna på ATPL-block 2 (aerodynamik, elektronik, motorlära, massa&balans samt flygplanskännedom och flygplanssystem) börjar flygningen ta fart parallellt. Har blivit en del simulator förra veckan och nästa vecka kör den riktiga flygningen igång!
Här är hangaren där alla skolans flygplan finns. Här står även skolans simulator som vi övat i hela förra veckan.
Så här ser det ut innanför dörren. Här sitter man och väntar och läser på inför sitt flygpass (om man inte står vid datorerna och kollar vädret eller skickar in färdplaner). Före varje pass har man en "briefing" med sin lärare så det gäller att var på plats en halvtimme i förväg.
FNPT II-simulatorn (Flight Navigation Procedure Training device) som är en riktig fullt fungerande (simulerad) cockpit placerad framför tre projektorskärmar. Här flyger vi inledningsvis 26 timmar då vi övar procedurer och handhavande i lite större flygplan (har cirka 15 timmar hittills). I ett senare skede kommer vi flyga MCC utbildningen här, dvs Multi Crew Cooperation då vi lär oss samarbeta Kapten+Styrman. Tio 4-timmarspass innebär det.
Flygprocedurerna görs mycket till hjälp av flygplatskort (här är ett litet urdrag från ett). Man flyger alltså på ett visst förutbestämt sätt med hjälp av olika typer av navigeringshjälpmedel t.ex. då man ska starta eller landa eller vänta/cirkulera i väntlägen. Gäller att flyga rätt kurs, från rätt håll, på rätt höjd med rätt fart och så vidare. Dessutom vara observant på flygplanets status. Utmanande och detta är bara början haha :)
Övningarna avslutas med en utvärdering då man tillsammans med läraren går igenom passet. Vad som gått bra och mindre bra. Godkänns man på övningen så går man vidare till nästa, annars får man göra om det. Sedan ett kort utlåtande i stil med detta :) Man måste ju få skryta lite på sin egen blogg :P
Vad gäller de "riktiga" flygningarna i Cirrus och PA-31 så tar det fart igen nästa vecka. Jag är inplanerad på ett repetitionspass på tisdag och en lång soloflygning till Göteborg på torsdag. Rakt in i hetluften alltså efter mer än 2 månaders vinteruppehåll. Det är riktigt mycket flygning som ska hinnas med nu framöver under våren, sommaren och in på hösten. Skolan kommer verkligen gå på högvarv :) Ser fram emot att komma upp i luften igen!
På idrotten har vi besökt Vallåsen en timme norrut med bil. Skåne bjuder ju på riktigt mycket snö i år så åkningen var helt okej :) kanske lite väl korta backar men man får ta det för vad det är.
I övrigt blir det mest simträning och trampolinhoppning (studsmatta) på idrottslektionerna. Förra gången var det 6:e simlektionen så nu börjar crawlet sitta :) och sist testade vi även volter på trampolinen. Välkomna pauser från läsningen!
På tal om något helt annat så såg att det kommit upp ännu en artikel om TFHS på Flygtorget. Denna gång om skolan i allmänhet. Förra gången skrevs det ju om MPL-certifikatet (se länk i förra inlägget).
Tänkte bjuda på lite vinterbilder från Ljungbyhed avslutningsvis :)
Vi har en del snö, eller hur!? Och för att knyta an till rubriken så faller snön även nu utanför mitt fönster (klass 1 varning i skåne).
Det får bli allt för den här gången. Ha det gott :)
Förutom teoristudierna på ATPL-block 2 (aerodynamik, elektronik, motorlära, massa&balans samt flygplanskännedom och flygplanssystem) börjar flygningen ta fart parallellt. Har blivit en del simulator förra veckan och nästa vecka kör den riktiga flygningen igång!
Här är hangaren där alla skolans flygplan finns. Här står även skolans simulator som vi övat i hela förra veckan.
Så här ser det ut innanför dörren. Här sitter man och väntar och läser på inför sitt flygpass (om man inte står vid datorerna och kollar vädret eller skickar in färdplaner). Före varje pass har man en "briefing" med sin lärare så det gäller att var på plats en halvtimme i förväg.
FNPT II-simulatorn (Flight Navigation Procedure Training device) som är en riktig fullt fungerande (simulerad) cockpit placerad framför tre projektorskärmar. Här flyger vi inledningsvis 26 timmar då vi övar procedurer och handhavande i lite större flygplan (har cirka 15 timmar hittills). I ett senare skede kommer vi flyga MCC utbildningen här, dvs Multi Crew Cooperation då vi lär oss samarbeta Kapten+Styrman. Tio 4-timmarspass innebär det.
Flygprocedurerna görs mycket till hjälp av flygplatskort (här är ett litet urdrag från ett). Man flyger alltså på ett visst förutbestämt sätt med hjälp av olika typer av navigeringshjälpmedel t.ex. då man ska starta eller landa eller vänta/cirkulera i väntlägen. Gäller att flyga rätt kurs, från rätt håll, på rätt höjd med rätt fart och så vidare. Dessutom vara observant på flygplanets status. Utmanande och detta är bara början haha :)
Övningarna avslutas med en utvärdering då man tillsammans med läraren går igenom passet. Vad som gått bra och mindre bra. Godkänns man på övningen så går man vidare till nästa, annars får man göra om det. Sedan ett kort utlåtande i stil med detta :) Man måste ju få skryta lite på sin egen blogg :P
Vad gäller de "riktiga" flygningarna i Cirrus och PA-31 så tar det fart igen nästa vecka. Jag är inplanerad på ett repetitionspass på tisdag och en lång soloflygning till Göteborg på torsdag. Rakt in i hetluften alltså efter mer än 2 månaders vinteruppehåll. Det är riktigt mycket flygning som ska hinnas med nu framöver under våren, sommaren och in på hösten. Skolan kommer verkligen gå på högvarv :) Ser fram emot att komma upp i luften igen!
På idrotten har vi besökt Vallåsen en timme norrut med bil. Skåne bjuder ju på riktigt mycket snö i år så åkningen var helt okej :) kanske lite väl korta backar men man får ta det för vad det är.
I övrigt blir det mest simträning och trampolinhoppning (studsmatta) på idrottslektionerna. Förra gången var det 6:e simlektionen så nu börjar crawlet sitta :) och sist testade vi även volter på trampolinen. Välkomna pauser från läsningen!
På tal om något helt annat så såg att det kommit upp ännu en artikel om TFHS på Flygtorget. Denna gång om skolan i allmänhet. Förra gången skrevs det ju om MPL-certifikatet (se länk i förra inlägget).
Tänkte bjuda på lite vinterbilder från Ljungbyhed avslutningsvis :)
Vi har en del snö, eller hur!? Och för att knyta an till rubriken så faller snön även nu utanför mitt fönster (klass 1 varning i skåne).
Det får bli allt för den här gången. Ha det gott :)
29 januari 2010
Tillbaka i tempo
Principles of flight och Airframes and systems är mestadels på tapeten numera dvs kunskap om flygplanets uppbyggnad och hur det går tillväga för att flyga. En hel del fysik. Vi läser även Powerplant, Electrics och Mass and Balance men det har inte tagit fart på samma sätt ännu.
Som väntat blev det lite av en "chockstart" efter jullovet men nu har två veckor gått och man börjar känna sig i fas med plugget. Gäller att hitta en lagom nivå :) Kul är det hur som helst!
Vintern har tagit ett starkt grepp om Ljungbyhed. Minus 20 är det ikväll och snön som föll innan jul ligger kvar. En hel del därtill dessutom. Bra jobbat Skåne!
Johanna och Staffan. Detta är på golfbanan bakom huset vi bor i, längst flygfältet. Fint va!?
Ser ut att bli teoristudier även kommande vecka. Var snack om att påbörja flygskolningen igen men det skjuts nog upp ytterligare ett par veckor. Vi har mycket flygning framför oss så därför vill vi komma igång så snart det går. Vädret blir nog det som slutgiltigt avgör när var hur. Ena klasshalvan av klassen har flugit simulator den här veckan medan vi övriga 6 har haft teorilektioner.
I hangaren trängs i dagsläget sex PA-31 Navajo (längst bak), fem Cirrus SR-20 (i förgrunden), en SK-60 och en Vampire DH-100 (längst långsidan). Alla olika typer syns faktiskt på bilden...
Piper PA-31 Navajo. Dröjer nog till sommaren innan vi börjar flyga dessa. TFHS gamla trotjänare.
Cirrusarna genomgår rätt omfattande service under vinteruppehållet. Alla är dem mer eller mindre isärplockade.
Försvarets SK-60 servas i Ljungbyhed av Saab Aerotech och kommer och går därför rätt ofta. Ett exemplar har av någon anledning stått i vår hangar sen en tid tillbaka. Klagar inte :)
Under hösten plockade vi fram ett klassmärke enligt TFHS-tradition. Givetvis måste ett exemplar klistras upp utmed de andra på byns Konditori :) Sveriges mest prisvärda konditori för övrigt!
"TFHS - Lund University School of Aviation - 09:1" Det är vi det!
Mycket trampolin på idrottslektionerna på slutet. Vår lärare har tränat på elitnivå så han är lika glad som vi att få hoppa :) Nästa vecka blir det simning igen men också ett besök av skidbacken på Hallandsåsen. Ska bli intressant att se hur det ser ut.
Det snackas en hel del om MPL-certifikatet på nätet (alltså det vi läser här på TFHS). Utbildningsformen är ännu ganska ny och jag har försökt beskriva den i ett tidigare inlägg. Nu finns även en artikel att läsa på Flygtorget.
Min inställning till MPL är rakt igenom positiv, dock råder (som alltid vid förnyelse) delade meningar kring hur "bra" upplägget är i förhållande till det gamla/traditionella viset att utbilda piloter. Tyvärr kastas det även en del skit fram och tillbaka på de olika debattforumen men man får sålla bland inläggen efter eget förnuft... Tänkte skriva ett par rader kring detta lite senare.
Som väntat blev det lite av en "chockstart" efter jullovet men nu har två veckor gått och man börjar känna sig i fas med plugget. Gäller att hitta en lagom nivå :) Kul är det hur som helst!
Vintern har tagit ett starkt grepp om Ljungbyhed. Minus 20 är det ikväll och snön som föll innan jul ligger kvar. En hel del därtill dessutom. Bra jobbat Skåne!
Johanna och Staffan. Detta är på golfbanan bakom huset vi bor i, längst flygfältet. Fint va!?
Ser ut att bli teoristudier även kommande vecka. Var snack om att påbörja flygskolningen igen men det skjuts nog upp ytterligare ett par veckor. Vi har mycket flygning framför oss så därför vill vi komma igång så snart det går. Vädret blir nog det som slutgiltigt avgör när var hur. Ena klasshalvan av klassen har flugit simulator den här veckan medan vi övriga 6 har haft teorilektioner.
I hangaren trängs i dagsläget sex PA-31 Navajo (längst bak), fem Cirrus SR-20 (i förgrunden), en SK-60 och en Vampire DH-100 (längst långsidan). Alla olika typer syns faktiskt på bilden...
Piper PA-31 Navajo. Dröjer nog till sommaren innan vi börjar flyga dessa. TFHS gamla trotjänare.
Cirrusarna genomgår rätt omfattande service under vinteruppehållet. Alla är dem mer eller mindre isärplockade.
Försvarets SK-60 servas i Ljungbyhed av Saab Aerotech och kommer och går därför rätt ofta. Ett exemplar har av någon anledning stått i vår hangar sen en tid tillbaka. Klagar inte :)
Under hösten plockade vi fram ett klassmärke enligt TFHS-tradition. Givetvis måste ett exemplar klistras upp utmed de andra på byns Konditori :) Sveriges mest prisvärda konditori för övrigt!
"TFHS - Lund University School of Aviation - 09:1" Det är vi det!
Mycket trampolin på idrottslektionerna på slutet. Vår lärare har tränat på elitnivå så han är lika glad som vi att få hoppa :) Nästa vecka blir det simning igen men också ett besök av skidbacken på Hallandsåsen. Ska bli intressant att se hur det ser ut.
Det snackas en hel del om MPL-certifikatet på nätet (alltså det vi läser här på TFHS). Utbildningsformen är ännu ganska ny och jag har försökt beskriva den i ett tidigare inlägg. Nu finns även en artikel att läsa på Flygtorget.
Min inställning till MPL är rakt igenom positiv, dock råder (som alltid vid förnyelse) delade meningar kring hur "bra" upplägget är i förhållande till det gamla/traditionella viset att utbilda piloter. Tyvärr kastas det även en del skit fram och tillbaka på de olika debattforumen men man får sålla bland inläggen efter eget förnuft... Tänkte skriva ett par rader kring detta lite senare.
14 januari 2010
På plats igen
Ljungbyhed... Jag kanske inte direkt saknat dig du skånska inlandsort, haha det erkänner jag. Men jag har saknat klasskompisarna och skolan trots att det var tokmycket att göra sista veckorna före jul! Meteorologi, Airlaw och General Navigation tentades av det sista vi gjorde. En hel hög prov eftersom vi skriver dubbelt - både åt universitetet och myndigheterna.
Mörkerflygningen la vi på hyllan i månadsskiftet nov/dec men det kanske var lika bra för att kunna lägga extra energi på ATPL-teorin. Flygningen återupptar vi om några veckor - både mörker och Privatflyglicensen (som också avbröts i slutskedet pga väderförhållandena). Därefter startar så småningom Basic-skedet (ytterligare flygskolning; ca 50 timmar i Cirrus och 10 timmar PA-31) parallellt med simulatorträningen. Mer om det senare.
Här på bloggen har det varit lugnt och stilla. Det får ni stå ut med emellanåt ;) Tror ändå inte det gjort något så mycket ögongodis som ändå publicerats av studenterna i TFHS-08. De kliver i dagarna ombord på sin första riktiga passagerarflyging på sina Host-airlines. Länkar till bloggarna (med bilder och filmklipp) finns i högerspalten.
Så här ser det ut i Ljungbyhed för tillfället. Dagen bjöd på vackert vinterväder och jag tog en promenad på eftermiddagen...
...tillsammans med två väldigt flygintresserade klasskompisar ;)
På schemat för vår del står nu några nya teoriämnen i ATPL-paketet bl.a. Mass and balance, Principles of flight och Aircraft general knowledge. Blir spännande att ge sig på något nytt! Lite nya lärare har vi också fått i samband med detta. Vi började igår och läser tre halvdagar denna vecka. Lite av en mjukstart alltså men som med all säkerhet tar fart igen kommande vecka.
Fortfarande är det ovanligt lugnt här på Ljunghusen. Än har inte alla återvänt från lovet och försvarets transportpiloter har avslutat sin utbildning. Tror resterande dyker upp under helgen - framför allt norrmännen i UiT08-klassen som jag ännu inte sett till. Sen är allt som det ska igen.
Blir en bild på backarna från jullovet också...
Har hört att det kommer ske antagningsintervjuer här på skolan om någon vecka. Spännande och inte minst intressant att få se skolan och Ljungbyhed förstår jag. Även om det är väldokumenterat här på nätet så får man aldrig rätta känslan innan man är på plats på riktigt :) Jag kan tips om att det finns bra övernattningsmöjligheter här faktiskt i samma hus som vi bor i. Jag insåg aldrig det utan sov istället på tåget fram och tillbaka från Åre. Kontakta Ljungbyhed Park och fråga efter rum i Hotell Ljunghusen.
Lycka till hur som helst! Vi har teoriveckor framöver och kommer finnas i korridorerna. Passa på att greppa tag i någon av oss om ni har funderingar. Det gjorde jag medan jag satt och väntade på mina intervjuer och det var givande på många sätt.
Nu ska jag ta och käka lite kvällsfika!
Mörkerflygningen la vi på hyllan i månadsskiftet nov/dec men det kanske var lika bra för att kunna lägga extra energi på ATPL-teorin. Flygningen återupptar vi om några veckor - både mörker och Privatflyglicensen (som också avbröts i slutskedet pga väderförhållandena). Därefter startar så småningom Basic-skedet (ytterligare flygskolning; ca 50 timmar i Cirrus och 10 timmar PA-31) parallellt med simulatorträningen. Mer om det senare.
Här på bloggen har det varit lugnt och stilla. Det får ni stå ut med emellanåt ;) Tror ändå inte det gjort något så mycket ögongodis som ändå publicerats av studenterna i TFHS-08. De kliver i dagarna ombord på sin första riktiga passagerarflyging på sina Host-airlines. Länkar till bloggarna (med bilder och filmklipp) finns i högerspalten.
Så här ser det ut i Ljungbyhed för tillfället. Dagen bjöd på vackert vinterväder och jag tog en promenad på eftermiddagen...
...tillsammans med två väldigt flygintresserade klasskompisar ;)
På schemat för vår del står nu några nya teoriämnen i ATPL-paketet bl.a. Mass and balance, Principles of flight och Aircraft general knowledge. Blir spännande att ge sig på något nytt! Lite nya lärare har vi också fått i samband med detta. Vi började igår och läser tre halvdagar denna vecka. Lite av en mjukstart alltså men som med all säkerhet tar fart igen kommande vecka.
Fortfarande är det ovanligt lugnt här på Ljunghusen. Än har inte alla återvänt från lovet och försvarets transportpiloter har avslutat sin utbildning. Tror resterande dyker upp under helgen - framför allt norrmännen i UiT08-klassen som jag ännu inte sett till. Sen är allt som det ska igen.
Blir en bild på backarna från jullovet också...
Har hört att det kommer ske antagningsintervjuer här på skolan om någon vecka. Spännande och inte minst intressant att få se skolan och Ljungbyhed förstår jag. Även om det är väldokumenterat här på nätet så får man aldrig rätta känslan innan man är på plats på riktigt :) Jag kan tips om att det finns bra övernattningsmöjligheter här faktiskt i samma hus som vi bor i. Jag insåg aldrig det utan sov istället på tåget fram och tillbaka från Åre. Kontakta Ljungbyhed Park och fråga efter rum i Hotell Ljunghusen.
Lycka till hur som helst! Vi har teoriveckor framöver och kommer finnas i korridorerna. Passa på att greppa tag i någon av oss om ni har funderingar. Det gjorde jag medan jag satt och väntade på mina intervjuer och det var givande på många sätt.
Nu ska jag ta och käka lite kvällsfika!
25 november 2009
November
Nu ångar det på för fullt. Kanske inte med flygningen men dock på teorisidan. Flera prov den här och nästa vecka. Än så länge delprov men inom 2-3 veckor ska kurserna Meterologi, General Navigation och Airlaw tentas av. En hel del läsning kan jag lova, känns som om jag inte gjort något annat sista 7 dagarna :)
Parallellt pågår viss flygning, 1-2 dagar i veckan på sin höjd eftersom vädret är så risigt nu under hösten... vintern...? Ja, vad är det för årstid här egentligen!?? Jag är van snö och kallt vid det här laget. Här verkar oktober till ... mest vara en lång blöt dimperiod.
Det är i alla fall mörkerflygning som gäller nu. Verkligen en ny annorlunda upplevelse :) Var ute på en navigering igårkväll via bl.a. Kristianstad och Malmö och det var magiskt. Inte minst den "matta" av ljuspunkter som skapas av all tätbebyggelse längst kusten mot Danmark. På det Öresundsbron, Turning Torso och andra "höjdpunkter"...
Kristianstad flygplats var stängd och nedsläckt så där gick det inte att landa (såg inte ens landningsbanan i mörkret) men Sturup (Malmö flygplats) var såklart öppen. De har dessutom betydligt mer omfattande belysning på sin landningsbana än vi har här i Ljungbyhed. Kanske tur det det för det blåste bra mycket sidvind under landningen :) Det blev en snabb "studs och gå" innan återfärden norrut. Totalt 1,5 timmar i luften.
Efter lite sammanräkning har jag insett att jag passerat 100 flygtimmar nu med "Singel Engine Piston" som det kallas eller "enmotoriga kolvmotorflygplan under 5,7 ton" för att prata svenskt fackspråk. Drygt 57 timmar Piper PA-28 på klubb har det blivit och hittills 44 timmar Cirrus SR-20 här på TFHS.
Har i och för sig ytterligare drygt 60 flygtimmar Motorfalke SF-25B men det räknas till en annan kategori nämligen turmotorsegelflyg. Och kan det vara drygt 10 simulatortimmar vi hittills suttit i simulatorn? Det räknas separat som "Synthetic Training"...
Insåg även att jag nått upp till 497 starter och landningar. Så nära hehe... det kanske borde firas på något vis? Alltså nummer 500. Egentligen skulle det bli av ikväll då jag hade inplanerat ett landningspass (mörker) med ni vet... höstvädret... bättre lycka imorgonkväll! Det är faktiskt soloflygning som gäller på det mörkerpasset. Känns spännande och utmanande :) det är bra mycket knepigare än dagtid.
Hann med ett besök i Åre förra helgen. Jättekul att träffa mina gamla klasskompisar och jätteskönt att andas fjälluft två dagar. Än är det inte så vintrigt men temperaturen var kring -10 (hörde att första liften öppnade bara några dagar senare - 20 november). Hoppas på fler helger där under våren!
Redan julmysigt på Åretorget (även om min mobilkamera knappast gör bilden rättvis).
Bör nämnas att jag på tillbakavägen från helgbesöket fick uppleva en rejält dimmig från start Åre/Östersund och en autolandning på Arlanda inifrån cockpit (Boeing 737-800). Rejält dålig sikt med andra ord men inga direkta problem för flyget. Det som slog mig var hur dåligt inflygningsbelysningen syntes på Arlanda trots att den var uppskruvad på max. I klart väder blir man nästan bländad ("som att slå på solen" som en klasskompis uttryckte det) men här skymtade vi ljuset först på 100 meters höjd.
Parallellt pågår viss flygning, 1-2 dagar i veckan på sin höjd eftersom vädret är så risigt nu under hösten... vintern...? Ja, vad är det för årstid här egentligen!?? Jag är van snö och kallt vid det här laget. Här verkar oktober till ... mest vara en lång blöt dimperiod.
Det är i alla fall mörkerflygning som gäller nu. Verkligen en ny annorlunda upplevelse :) Var ute på en navigering igårkväll via bl.a. Kristianstad och Malmö och det var magiskt. Inte minst den "matta" av ljuspunkter som skapas av all tätbebyggelse längst kusten mot Danmark. På det Öresundsbron, Turning Torso och andra "höjdpunkter"...
Kristianstad flygplats var stängd och nedsläckt så där gick det inte att landa (såg inte ens landningsbanan i mörkret) men Sturup (Malmö flygplats) var såklart öppen. De har dessutom betydligt mer omfattande belysning på sin landningsbana än vi har här i Ljungbyhed. Kanske tur det det för det blåste bra mycket sidvind under landningen :) Det blev en snabb "studs och gå" innan återfärden norrut. Totalt 1,5 timmar i luften.
Efter lite sammanräkning har jag insett att jag passerat 100 flygtimmar nu med "Singel Engine Piston" som det kallas eller "enmotoriga kolvmotorflygplan under 5,7 ton" för att prata svenskt fackspråk. Drygt 57 timmar Piper PA-28 på klubb har det blivit och hittills 44 timmar Cirrus SR-20 här på TFHS.
Har i och för sig ytterligare drygt 60 flygtimmar Motorfalke SF-25B men det räknas till en annan kategori nämligen turmotorsegelflyg. Och kan det vara drygt 10 simulatortimmar vi hittills suttit i simulatorn? Det räknas separat som "Synthetic Training"...
Insåg även att jag nått upp till 497 starter och landningar. Så nära hehe... det kanske borde firas på något vis? Alltså nummer 500. Egentligen skulle det bli av ikväll då jag hade inplanerat ett landningspass (mörker) med ni vet... höstvädret... bättre lycka imorgonkväll! Det är faktiskt soloflygning som gäller på det mörkerpasset. Känns spännande och utmanande :) det är bra mycket knepigare än dagtid.
Hann med ett besök i Åre förra helgen. Jättekul att träffa mina gamla klasskompisar och jätteskönt att andas fjälluft två dagar. Än är det inte så vintrigt men temperaturen var kring -10 (hörde att första liften öppnade bara några dagar senare - 20 november). Hoppas på fler helger där under våren!
Redan julmysigt på Åretorget (även om min mobilkamera knappast gör bilden rättvis).
Bör nämnas att jag på tillbakavägen från helgbesöket fick uppleva en rejält dimmig från start Åre/Östersund och en autolandning på Arlanda inifrån cockpit (Boeing 737-800). Rejält dålig sikt med andra ord men inga direkta problem för flyget. Det som slog mig var hur dåligt inflygningsbelysningen syntes på Arlanda trots att den var uppskruvad på max. I klart väder blir man nästan bländad ("som att slå på solen" som en klasskompis uttryckte det) men här skymtade vi ljuset först på 100 meters höjd.
4 november 2009
En vanlig dag
Skolan bad några av oss studenter beskriva "en vanlig dag på TFHS" för att kunna publicera det på hemsidan. Antar att det finns att läsa där inom kort under rubriken/fliken Student. Håll ögonen öppna :)
Publicerar även min text här på bloggen - den passar ju bra i sammanhanget ;P Mycket finns nog redan återgivet i tidigare inlägg men det kanske väver samman helheten ännu bättre. Jag har rätt dåligt med bilder från lektionerna etc så det kan hända att jag fyller på allt eftersom...
Teoriveckor
Att beskriva en vanlig dag på TFHS är svårt. Dels då veckorna varierar en hel del beroende på om vi har teori eller flygning på schemat men också eftersom utbildningen hela tiden förändras i takt med vår inlärning. Från att ha introducerats i ett 4-sitsigt flygplan i våras (som för många var en helt ny upplevelse) ska vi innan utbildningens slut yrkespraktisera som styrmän på tung luftfart inom ett kommersiellt flygbolag.
Min klasskompis Johanna har beskrivit en flygvecka varför jag tänkte skriva lite om våra andra typer av skoldagar - teoriveckorna. Det blir oftast så att vi varvar dessa två – ena veckan flygning och nästa teori – ibland i halvklass men vanligtvis i helklass.
Teoridagarna rymmer fyra lektionstillfällen enligt fastställda tider. Två lektioner före lunch och två därefter varvid varje lektion är 1,5 timme med kort rast på mitten. Sen förekommer såklart dagar med färre lektioner än fyra och desto mer egenstudietid. Starttiden på morgonen är dock för det mesta klockan åtta.
Sedan några veckor tillbaka tentade vi av PPL-teorin för att så småningom (när de tillhörande flygövningarna är gjorda) erhålla Private Pilot License, på svenska kallat privatflygcertifikat. På teorisidan läser vi numera den efterföljande ATPL-teorin som syftar till en framtida yrkesroll som pilot (Airline Transport Pilot License). ATPL-teorin inkluderar många ämnen, totalt 15 stycken som vi läser uppdelat i flera block. Inledningsvis Airlaw, Meteorology och General navigation.
Delprov görs regelbundet, så kallat Progress Test för att följa upp att alla hänger med. Detta sker skriftligt medan slutproven för dessa ämnen skrivs över internet direkt för Transportstyrelsen.
Huvuddelen av teoriundervisningen sker på klassiskt vis med whiteboardtavla och projektor. Tack vare att klasserna är relativt små på Trafikflygprogrammet (i år 12 elever) möjliggör det föreläsningar med mycket frågor och diskussioner. Lärarna har alla stor erfarenhet från flygning och bär såklart på ett minst lika brinnande intresse för ämnesområdena. Därför omfattar undervisningen ofta betydligt mer än vad man kan läsa sig till i teoriböckerna. Fakta kompletteras med historier ur verkligheten som gör studierna intressantare och kopplingen till yrkesrollen än tydligare.
Idrottslektioner förekommer vid 1-2 tillfällen varje teorivecka. Inom detta ämne har vi elever stor möjlighet att påverka innehållet och närområdet bjuder på goda förutsättningar för en lång rad idrotter. Även teori i form av kost, anatomi, mm. står på programmet. Vanligtvis börjar vi med den undervisningen cirka en halvtimme innan vi går ut och rör på oss.
Hittills har vi bl.a. testat på pulsträning, tennis, simning, gymnastik och styrketräning samt fått se strövområdena kring Söderåsen (ett naturreservat några kilometer bort). Idrottslektionerna är kul och inspirerande och ger en bra balans i de annars ganska stillasittande teoriveckorna. Men de fyller såklart en viktigare funktion än så genom att grunda en bra hälsa inför framtiden i cockpit. Pilotyrket må vara stillasittande men kräver full närvaro från alla sinnen och inte minst uthållighet.
Under lunchtimmen mitt på dagen går vi hem till vårt boende i ”Ljunghusen” för att laga mat var för sig, vissa i matlag. Några lunchlådor behövs inte eftersom skolan ligger så pass nära (50 meter). De korta rasterna mitt i ämneslektionerna spenderas dock i allrummet på skolan där kaffeautomat och sittplatser finns. Det brukar inte vara någon direkt rusning dit - hälften av skolans elever har ju flygvecka och befinner sig antingen i luften eller borta i hangarerna.
Även efter skolan sitter vi vanligtvis och läser, i alla fall en timme eller två. Det kanske låter som mycket plugg men faktum är att miljön leder till detta. Vi bor tätt tillsammans, relativt isolerat (Ljungbyhed är ingen världsmetropol) och delar samma intresse. Mycket bättre studieförutsättningar får man nog ingen annanstans, det blir naturligt att vi sitter och pratar flygning. Om vi inte läser och gör frågor ur teoriböckerna eller planerar kommande flygnavigeringar så pratas det om dagens utförda flygpass, om kommande övningar och om flygning i allmänhet.
Thomas (HOL) TFHS 09:1
Publicerar även min text här på bloggen - den passar ju bra i sammanhanget ;P Mycket finns nog redan återgivet i tidigare inlägg men det kanske väver samman helheten ännu bättre. Jag har rätt dåligt med bilder från lektionerna etc så det kan hända att jag fyller på allt eftersom...
Teoriveckor
Att beskriva en vanlig dag på TFHS är svårt. Dels då veckorna varierar en hel del beroende på om vi har teori eller flygning på schemat men också eftersom utbildningen hela tiden förändras i takt med vår inlärning. Från att ha introducerats i ett 4-sitsigt flygplan i våras (som för många var en helt ny upplevelse) ska vi innan utbildningens slut yrkespraktisera som styrmän på tung luftfart inom ett kommersiellt flygbolag.
Min klasskompis Johanna har beskrivit en flygvecka varför jag tänkte skriva lite om våra andra typer av skoldagar - teoriveckorna. Det blir oftast så att vi varvar dessa två – ena veckan flygning och nästa teori – ibland i halvklass men vanligtvis i helklass.
Teoridagarna rymmer fyra lektionstillfällen enligt fastställda tider. Två lektioner före lunch och två därefter varvid varje lektion är 1,5 timme med kort rast på mitten. Sen förekommer såklart dagar med färre lektioner än fyra och desto mer egenstudietid. Starttiden på morgonen är dock för det mesta klockan åtta.
Sedan några veckor tillbaka tentade vi av PPL-teorin för att så småningom (när de tillhörande flygövningarna är gjorda) erhålla Private Pilot License, på svenska kallat privatflygcertifikat. På teorisidan läser vi numera den efterföljande ATPL-teorin som syftar till en framtida yrkesroll som pilot (Airline Transport Pilot License). ATPL-teorin inkluderar många ämnen, totalt 15 stycken som vi läser uppdelat i flera block. Inledningsvis Airlaw, Meteorology och General navigation.
Delprov görs regelbundet, så kallat Progress Test för att följa upp att alla hänger med. Detta sker skriftligt medan slutproven för dessa ämnen skrivs över internet direkt för Transportstyrelsen.
Huvuddelen av teoriundervisningen sker på klassiskt vis med whiteboardtavla och projektor. Tack vare att klasserna är relativt små på Trafikflygprogrammet (i år 12 elever) möjliggör det föreläsningar med mycket frågor och diskussioner. Lärarna har alla stor erfarenhet från flygning och bär såklart på ett minst lika brinnande intresse för ämnesområdena. Därför omfattar undervisningen ofta betydligt mer än vad man kan läsa sig till i teoriböckerna. Fakta kompletteras med historier ur verkligheten som gör studierna intressantare och kopplingen till yrkesrollen än tydligare.
Idrottslektioner förekommer vid 1-2 tillfällen varje teorivecka. Inom detta ämne har vi elever stor möjlighet att påverka innehållet och närområdet bjuder på goda förutsättningar för en lång rad idrotter. Även teori i form av kost, anatomi, mm. står på programmet. Vanligtvis börjar vi med den undervisningen cirka en halvtimme innan vi går ut och rör på oss.
Hittills har vi bl.a. testat på pulsträning, tennis, simning, gymnastik och styrketräning samt fått se strövområdena kring Söderåsen (ett naturreservat några kilometer bort). Idrottslektionerna är kul och inspirerande och ger en bra balans i de annars ganska stillasittande teoriveckorna. Men de fyller såklart en viktigare funktion än så genom att grunda en bra hälsa inför framtiden i cockpit. Pilotyrket må vara stillasittande men kräver full närvaro från alla sinnen och inte minst uthållighet.
Under lunchtimmen mitt på dagen går vi hem till vårt boende i ”Ljunghusen” för att laga mat var för sig, vissa i matlag. Några lunchlådor behövs inte eftersom skolan ligger så pass nära (50 meter). De korta rasterna mitt i ämneslektionerna spenderas dock i allrummet på skolan där kaffeautomat och sittplatser finns. Det brukar inte vara någon direkt rusning dit - hälften av skolans elever har ju flygvecka och befinner sig antingen i luften eller borta i hangarerna.
Även efter skolan sitter vi vanligtvis och läser, i alla fall en timme eller två. Det kanske låter som mycket plugg men faktum är att miljön leder till detta. Vi bor tätt tillsammans, relativt isolerat (Ljungbyhed är ingen världsmetropol) och delar samma intresse. Mycket bättre studieförutsättningar får man nog ingen annanstans, det blir naturligt att vi sitter och pratar flygning. Om vi inte läser och gör frågor ur teoriböckerna eller planerar kommande flygnavigeringar så pratas det om dagens utförda flygpass, om kommande övningar och om flygning i allmänhet.
Thomas (HOL) TFHS 09:1
31 oktober 2009
Helgstudier
Det gäller att ta vara på dagarna såhär på hösten. Det är en hel del flygning vi ska hinna med innan uppehållet innan jul. Förutom att slutföra PPL-certifikatet ska vi även påbörja mörkerflygningen och såklart fortsätta med instrumentprocedurerna i simulatorn. Därför uppmuntras flygning även under helgerna, framförallt de övningar som ska genomföras solo utan lärare.
För tillfället står flera längre navigationsövningar på schemat. Kristianstad, Malmö, Ronneby, Kalmar, Göteborg, Jönköping, Växjö, Halmstad är några av de flygfält som skall besökas. Med andra ord flyger vi kors och tvärs genom Sydsverige :)
Igår (lördag) var jag schemalagd på turen Ronneby-Kalmar-Växjö-Ängelholm som enligt planeringen skulle det ta ungefär 3 timmar. Jag fick tilldelat SE-LUG mellan kl 11.50-14.50 som på bilden här ovan precis kommit tillbaka från samma rutt fast med David bakom spakarna. Bara att tanka upp flygplanet och starta igen.
När det är längre sträckor som ska flygas gäller det att ha preparerat kartan väl. Minst lika viktigt som att ha alla kurser, luftrum och tider mm. tydligt utskrivna/markerade är att lyckas vika kartan på ett smidigt sätt :) Det är inte kul att behöva vika om en enorm flygkarta under flygningen... Klicka på bilden så syns det tydligare vad som står (detta är dock från en annan övning tidigare under veckan mellan Jönköping och Ljungbyhed). För att underlätta navigeringen och samla all information på samma ställe skriver man ner så mycket som möjligt direkt på kartan.
Cirrusen är en grym maskin för längre flygningar tack vare de olika navigeringssystemen. På den högra stora skärmen (Multifunction Display) kan man få presenterat det mesta. Inte bara motorvärdena som på bilden utan även t.ex. kartor med flygvägen och luftrummen markerade. Längre ner på Avionics Panel ställer man in frekvenser till flygtrafikledning, radiofyrar, mm. Här kan man knappa in GPS-punkter och även lägga upp hela rutter som sedan autopiloten kan flyga efter. Dessa skrämar visar också flygplan i närheten och varnar om man kommer för nära. Ett axplock...
På Primary Flight Display syns allt som är av vikt för själva flygmanövreringen. En artificiell horisont, fart genom luften och över marken (i knop), höjd och stig/sjunk per minut (i fot), svängindikator, kursgyro, vindar, mm. Här kan även visas riktning till punkter på marken (fyrar, flygplatser, waypoints), den kurs man färdas med över marken (trackline), radialer, etc etc... På bilden ses Flight Director mode - bara att följa den gröna markeringen med den gula pilen (flygplanet) så hamnar man rätt. Även autopiloten styrs genom PFD:n bl.a. med de rosalila "buggarna" (en på kursgyrot, en på höjdskalan och en på variometern).
Här lämnar jag Ljungbyhed och sätter kurs mot Ronneby. Gårdagen bjöd på fin blå himmel så jag passade på att stiga upp till 4000 fot - drygt 1200 meter för att få bättre överblick och lättare kunna navigera. Det är helt ok att stiga betydligt högre, så länge man håller sig under drygt 3000 meter är det inga problem. Sådana här saker skickar man in till flygledningen innan man startar tillsammans med planerade tider, farter och info om personer och utrustning ombord.
Dagen blev bra. Jag kom iväg lite sent men höll lite högre groundspeed än planerat för att komma ikapp. Efter en studs och gå i Ronneby landade jag och taxade in i Kalmar för en kort rast. Johanna hade bakat bullar som jag kalasade innan jag gick ett varv runt flygplanet och kollade bränsle, olja, lampor, mm (preflight inspection). Sedan - när jag väl lyckats taxa ut i Kalmar vilket inte var helt lätt eftersom alla taxibanor hette samma sak haha :) - så studsade jag på Växjö flygplats innan jag svängde tillbaka mot Skåne igen. Det blev en low approach i Ängelholm också, fick inte landa där eftersom flygtornet var stängt.
Nu väntar en ny vecka och det är faktiskt flygning på programmet igen. Tredje flygveckan i rad :) Parallellt med de sista förberedelserna för PPL-uppflygningen, som jag slipper eftersom jag redan har certifikatet sedan tidigare, fortgår simulatorträningen. Den här skylten sitter utanför dörren till simulatorrummet.
Börjar bli en hel del knappar och spakar att hålla rätt på...
Nu ska jag städa mitt rum. Sen ska jag brygga en kaffelatte som sällskap medan jag även städar ur min dator innan Windows 7 ska få göra entré :) Kanske blir en timma framför tv:n också...
Idag är jag nämligen helt ledig - 100%. Helgstudier på TFHS tackar man såklart inte nej till om man får flyga men en dag i veckan vill jag gärna koppla av och koppla bort.
Ha det gott!
För tillfället står flera längre navigationsövningar på schemat. Kristianstad, Malmö, Ronneby, Kalmar, Göteborg, Jönköping, Växjö, Halmstad är några av de flygfält som skall besökas. Med andra ord flyger vi kors och tvärs genom Sydsverige :)
Igår (lördag) var jag schemalagd på turen Ronneby-Kalmar-Växjö-Ängelholm som enligt planeringen skulle det ta ungefär 3 timmar. Jag fick tilldelat SE-LUG mellan kl 11.50-14.50 som på bilden här ovan precis kommit tillbaka från samma rutt fast med David bakom spakarna. Bara att tanka upp flygplanet och starta igen.
När det är längre sträckor som ska flygas gäller det att ha preparerat kartan väl. Minst lika viktigt som att ha alla kurser, luftrum och tider mm. tydligt utskrivna/markerade är att lyckas vika kartan på ett smidigt sätt :) Det är inte kul att behöva vika om en enorm flygkarta under flygningen... Klicka på bilden så syns det tydligare vad som står (detta är dock från en annan övning tidigare under veckan mellan Jönköping och Ljungbyhed). För att underlätta navigeringen och samla all information på samma ställe skriver man ner så mycket som möjligt direkt på kartan.
Cirrusen är en grym maskin för längre flygningar tack vare de olika navigeringssystemen. På den högra stora skärmen (Multifunction Display) kan man få presenterat det mesta. Inte bara motorvärdena som på bilden utan även t.ex. kartor med flygvägen och luftrummen markerade. Längre ner på Avionics Panel ställer man in frekvenser till flygtrafikledning, radiofyrar, mm. Här kan man knappa in GPS-punkter och även lägga upp hela rutter som sedan autopiloten kan flyga efter. Dessa skrämar visar också flygplan i närheten och varnar om man kommer för nära. Ett axplock...
På Primary Flight Display syns allt som är av vikt för själva flygmanövreringen. En artificiell horisont, fart genom luften och över marken (i knop), höjd och stig/sjunk per minut (i fot), svängindikator, kursgyro, vindar, mm. Här kan även visas riktning till punkter på marken (fyrar, flygplatser, waypoints), den kurs man färdas med över marken (trackline), radialer, etc etc... På bilden ses Flight Director mode - bara att följa den gröna markeringen med den gula pilen (flygplanet) så hamnar man rätt. Även autopiloten styrs genom PFD:n bl.a. med de rosalila "buggarna" (en på kursgyrot, en på höjdskalan och en på variometern).
Här lämnar jag Ljungbyhed och sätter kurs mot Ronneby. Gårdagen bjöd på fin blå himmel så jag passade på att stiga upp till 4000 fot - drygt 1200 meter för att få bättre överblick och lättare kunna navigera. Det är helt ok att stiga betydligt högre, så länge man håller sig under drygt 3000 meter är det inga problem. Sådana här saker skickar man in till flygledningen innan man startar tillsammans med planerade tider, farter och info om personer och utrustning ombord.
Dagen blev bra. Jag kom iväg lite sent men höll lite högre groundspeed än planerat för att komma ikapp. Efter en studs och gå i Ronneby landade jag och taxade in i Kalmar för en kort rast. Johanna hade bakat bullar som jag kalasade innan jag gick ett varv runt flygplanet och kollade bränsle, olja, lampor, mm (preflight inspection). Sedan - när jag väl lyckats taxa ut i Kalmar vilket inte var helt lätt eftersom alla taxibanor hette samma sak haha :) - så studsade jag på Växjö flygplats innan jag svängde tillbaka mot Skåne igen. Det blev en low approach i Ängelholm också, fick inte landa där eftersom flygtornet var stängt.
Nu väntar en ny vecka och det är faktiskt flygning på programmet igen. Tredje flygveckan i rad :) Parallellt med de sista förberedelserna för PPL-uppflygningen, som jag slipper eftersom jag redan har certifikatet sedan tidigare, fortgår simulatorträningen. Den här skylten sitter utanför dörren till simulatorrummet.
Börjar bli en hel del knappar och spakar att hålla rätt på...
Nu ska jag städa mitt rum. Sen ska jag brygga en kaffelatte som sällskap medan jag även städar ur min dator innan Windows 7 ska få göra entré :) Kanske blir en timma framför tv:n också...
Idag är jag nämligen helt ledig - 100%. Helgstudier på TFHS tackar man såklart inte nej till om man får flyga men en dag i veckan vill jag gärna koppla av och koppla bort.
Ha det gott!
26 oktober 2009
Konsten att flyga
I och med att den Skånska hösten drabbat oss har stora delar av de planerade flygpassen fått ställas in under de senaste 7-8 dagarna. På mornarna är sikten bara några enstaka kilometer pga det fuktdis som bildats under natten. Senare fram mot dagen klarnar det i regel, inte så det blir blå himmel men tack och lov så pass att vissa övningar ändå kan genomföras.
Såhär har det sett ut nu flera mornar i rad på våra sk. Weather Briefings. Större delen av landet målat med röd färg på GAFOR vilket betyder väder under minima för visuell flygning (normalt krävs en molnhöjd över ca 450m samt sikt över 5km för att få flyga i "kontrollerat luftrum" - med undantag).
Här är en närmare titt på GAFOR som är en av de vädertjänster som Luftfartsverket tillhandahåller via internet. Genom en färg sammanfattar man låghöjdsprognosen för varje zon. Ta gärna en närmare titt på LFV vädertjänster här. Här i Ljungbyhed brukar vi även komplettera informationen med danska vädersajten DMI (Danmarks motsvarighet till SMHI).
Anledningen till att vi inte flyger i dålig sikt är nog rätt uppenbar. "Man riskerar att hamna vilse helt enkelt, soppan tar slut och man störtar!" Mmm, detta stämmer i och för sig fast det är bra mer komplicerat än så...
För att genomföra IFR-flygning (enligt instrument flygregler dvs helt utan siktreferenser) krävs en lång rad utrustning. Det är allt från lampor för att synas till navigationsinstrument för att hitta dit man ska. Dock ligger den största svårigheten i att faktiskt manövrera flygplanet - att hålla det "rätt på vingarna" med stabil höjd och kurs. För detta krävs hjälpmedel eftersom våra medfödda sinnen i sig tyvärr inte är att lita på.
Det speciella med flygplan är att de kan styras i 3 plan istället för exempelvis en bil som endast kan styras i 1. Förutom att svänga vänster eller höger (giraxeln) kan man både höja och sänka nosen (tväraxeln) samt luta flygplanet åt sidan (längdaxeln). Alltså måste en pilot utöver att hålla fordonet "på vägen" (på rätt kurs) dessutom se till att det lutar som det ska plus hålla höjden!
Efter lite träning brukar detta inte vara några direkta problem. Förutsatt att man ser marken och horisonten - då är det ju enkelt att avgöra om man man måste korrigera något av det ovanstående. Plockar man däremot bort siktreferenserna utanför flygplanet så har man snabbt dribblat bort sina sinnen. Särskilt om koncentrationen dessutom måste användas till att knappa in rätt radiofrekvenser, prata med flygledningen, ställa in radiofyrar, följa upp bränslemängd, hålla rätt hastighet, övervaka motorvärdena, följa upp flygrutten utifrån den linje man dragit på kartan... "shit, nu ska jag snart landa" Plocka fram checklistan, slå på lamporna, byta bränsletank, en titt på flygplatskartan... "När ska jag börja sjunka? Vad har jag fått för tillstånd? Kolla avståndet, jämföra mot tiden, korrigera farten "University 403 turn right to heading two seven zero degrees and descend to one thousand five hundred feet"...
Ja ni fattar ;) Man är i behov av hjälpmedel för att ha kontroll över flygplanet. Det finns ingen chans i världen att i lugn och ro "känna efter" hur man flyger dessutom är våra sinnen långt ifrån anpassade efter att flyga, dvs inget att lita på.
Hur dåligt väder det än är så kan man alltid torrflyga :) Här har vi kopplat in markström till en Cirrus för att kunna träna på marken. I handen har jag en QRH (quick reference handbook) som framförallt används ifall något onormalt skulle inträffa under flygningen såsom Cabin fire eller Engine failure. QRH:n ska till stor del kunnas utantill men man använder den, i de fall man hinner, som uppföljning/kontroll.
Än så länge flyger vi alltså inte i dålig sikt men totalt sett kommer vi givetvis öva en hel del i dessa förhållanden. Det skulle i och för sig gå bra att öva "on top" så länge (starta och stiga genom dimman/molntäcket och öva ovanför) men där har flygplanens utrustning begränsat oss. Skolans Cirrusar saknar ett navigeringsinstrument som man länge haft dispens från för att få flyga IFR. Nu har bestämmelserna ändrats och därför måste alla flygplan installera även detta hjälpmedel (en ADF som används för att navigera efter en viss typ av radiofyrar). Detta är redan påbörjat och alla Cirrusar kommer vara ok inom nån vecka.
I mitten på förra veckan var det dags att påbörja simulatorflygningen som kommer fortlöpa parallellt med de "riktiga" flygpassen. Det var en häftig upplevelse att för första gången ta plats i en större flygplanscockpit. Faktum är att den är så pass verklighetstrogen att man får tillgodoräkna sig flygtiden i sin flygdagbok :)
Simulatorn föreställer en Beechcraft 200. Den beter sig precis som i verkligheten vad gäller instrument, ljud, prestanda, etc (tror dock att vissa värden är korrigerade för att vara mer generella). Utsidan skapas av tre projektorer vilket ger nästintill ett 180 graders synfält. Under mitt andra pass idag fick jag taxa ut och starta här i Ljungbyhed för att stiga upp i moln, utföra en rad manövrar och därefter landa på samma bana. Det kändes hyfsat stabilt fast än så länge gör vi saker på ett ganska förenklat sätt.
I Ljunghusen har vi en stor tavla som föreställer simulatorn. Riktigt bra sätt att kunna träna och förbereda sig i lugn och ro inför sitt flygpass.
Jag ser fram emot nästa simulatorpass imorgon. Men tillåter vädret kommer jag istället försöka flyga min solonavigering till Malmö och Kristianstad. Det blir en bra dag hur som helst.
Såhär har det sett ut nu flera mornar i rad på våra sk. Weather Briefings. Större delen av landet målat med röd färg på GAFOR vilket betyder väder under minima för visuell flygning (normalt krävs en molnhöjd över ca 450m samt sikt över 5km för att få flyga i "kontrollerat luftrum" - med undantag).
Här är en närmare titt på GAFOR som är en av de vädertjänster som Luftfartsverket tillhandahåller via internet. Genom en färg sammanfattar man låghöjdsprognosen för varje zon. Ta gärna en närmare titt på LFV vädertjänster här. Här i Ljungbyhed brukar vi även komplettera informationen med danska vädersajten DMI (Danmarks motsvarighet till SMHI).
Anledningen till att vi inte flyger i dålig sikt är nog rätt uppenbar. "Man riskerar att hamna vilse helt enkelt, soppan tar slut och man störtar!" Mmm, detta stämmer i och för sig fast det är bra mer komplicerat än så...
För att genomföra IFR-flygning (enligt instrument flygregler dvs helt utan siktreferenser) krävs en lång rad utrustning. Det är allt från lampor för att synas till navigationsinstrument för att hitta dit man ska. Dock ligger den största svårigheten i att faktiskt manövrera flygplanet - att hålla det "rätt på vingarna" med stabil höjd och kurs. För detta krävs hjälpmedel eftersom våra medfödda sinnen i sig tyvärr inte är att lita på.
Det speciella med flygplan är att de kan styras i 3 plan istället för exempelvis en bil som endast kan styras i 1. Förutom att svänga vänster eller höger (giraxeln) kan man både höja och sänka nosen (tväraxeln) samt luta flygplanet åt sidan (längdaxeln). Alltså måste en pilot utöver att hålla fordonet "på vägen" (på rätt kurs) dessutom se till att det lutar som det ska plus hålla höjden!
Efter lite träning brukar detta inte vara några direkta problem. Förutsatt att man ser marken och horisonten - då är det ju enkelt att avgöra om man man måste korrigera något av det ovanstående. Plockar man däremot bort siktreferenserna utanför flygplanet så har man snabbt dribblat bort sina sinnen. Särskilt om koncentrationen dessutom måste användas till att knappa in rätt radiofrekvenser, prata med flygledningen, ställa in radiofyrar, följa upp bränslemängd, hålla rätt hastighet, övervaka motorvärdena, följa upp flygrutten utifrån den linje man dragit på kartan... "shit, nu ska jag snart landa" Plocka fram checklistan, slå på lamporna, byta bränsletank, en titt på flygplatskartan... "När ska jag börja sjunka? Vad har jag fått för tillstånd? Kolla avståndet, jämföra mot tiden, korrigera farten "University 403 turn right to heading two seven zero degrees and descend to one thousand five hundred feet"...
Ja ni fattar ;) Man är i behov av hjälpmedel för att ha kontroll över flygplanet. Det finns ingen chans i världen att i lugn och ro "känna efter" hur man flyger dessutom är våra sinnen långt ifrån anpassade efter att flyga, dvs inget att lita på.
Hur dåligt väder det än är så kan man alltid torrflyga :) Här har vi kopplat in markström till en Cirrus för att kunna träna på marken. I handen har jag en QRH (quick reference handbook) som framförallt används ifall något onormalt skulle inträffa under flygningen såsom Cabin fire eller Engine failure. QRH:n ska till stor del kunnas utantill men man använder den, i de fall man hinner, som uppföljning/kontroll.
Än så länge flyger vi alltså inte i dålig sikt men totalt sett kommer vi givetvis öva en hel del i dessa förhållanden. Det skulle i och för sig gå bra att öva "on top" så länge (starta och stiga genom dimman/molntäcket och öva ovanför) men där har flygplanens utrustning begränsat oss. Skolans Cirrusar saknar ett navigeringsinstrument som man länge haft dispens från för att få flyga IFR. Nu har bestämmelserna ändrats och därför måste alla flygplan installera även detta hjälpmedel (en ADF som används för att navigera efter en viss typ av radiofyrar). Detta är redan påbörjat och alla Cirrusar kommer vara ok inom nån vecka.
I mitten på förra veckan var det dags att påbörja simulatorflygningen som kommer fortlöpa parallellt med de "riktiga" flygpassen. Det var en häftig upplevelse att för första gången ta plats i en större flygplanscockpit. Faktum är att den är så pass verklighetstrogen att man får tillgodoräkna sig flygtiden i sin flygdagbok :)
Simulatorn föreställer en Beechcraft 200. Den beter sig precis som i verkligheten vad gäller instrument, ljud, prestanda, etc (tror dock att vissa värden är korrigerade för att vara mer generella). Utsidan skapas av tre projektorer vilket ger nästintill ett 180 graders synfält. Under mitt andra pass idag fick jag taxa ut och starta här i Ljungbyhed för att stiga upp i moln, utföra en rad manövrar och därefter landa på samma bana. Det kändes hyfsat stabilt fast än så länge gör vi saker på ett ganska förenklat sätt.
I Ljunghusen har vi en stor tavla som föreställer simulatorn. Riktigt bra sätt att kunna träna och förbereda sig i lugn och ro inför sitt flygpass.
Jag ser fram emot nästa simulatorpass imorgon. Men tillåter vädret kommer jag istället försöka flyga min solonavigering till Malmö och Kristianstad. Det blir en bra dag hur som helst.
24 oktober 2009
Flightspotting
Jag var i Köpenhamn idag och hade turen att passera under finalen på en av Kastrups landningsbanor. Eftersom det är Nordens största flygplats så skymtade vi en hel del flygplan bl.a. en Boeing 747 från Korean Air samt en ny fräsch CRJ900 från SAS Danmark :)
Jag har alltid intresserat mig för flygplan, tyckt att de är sjukt fascinerande att beskåda, dock har det här med flygplansmodeller aldrig riktigt satt sig (på samma sätt är jag helt borta vad gäller bilmärken och bilmodeller). Men sedan jag flyttade hit till Ljungbyhed har faktiskt det blivit ändring på det. Ja, åtminstone vad gäller flyg hehe...
Vad är det som kommer här?
Det här med att titta på och fotografera flygplan har faktiskt ett namn nämligen Flightspotting och det är tametusan riktigt kul när man börjar få kläm på alla olika flygmaskiner. Jag tänkte jag skulle ge en liten introduktion till er som är intresserade och berätta hur jag lärt mig se skillnad på de vanligaste trafikflygplanen :) Det blir rätt kortfattat men jag har länkar vidare till mer information kring varje modell. Observera att alla bilder (som för övrigt kommer från Wikimedia Commons) går att klicka på för att se större...
Avro RJ-serien får vara först ut idag :) Den är rätt lätt att känna igen med sina höga nedåtsvepta vingar och fyra motorer. RJ85 (bilden) är något kortare än RJ100 (som bl.a. Malmö Aviation flyger). Serien tillverkas av British Aerospace och är en uppgradering på den äldre BAe 146-serien. Läs mer här...
Boeing 737 är världens mest sålda trafikflygplan tillverkad i drygt 6000 exemplar hittills. Karaktäristiskt är den spetsiga nosen och stjärtfenans tydliga böj i framkanten. Vissa av de nyare varianterna har motorer med lite tillplattad undersida, fler och fler utrustas dessutom med "uppåtböjda" vingspetsar (så kallade winglets). 737 finns såklart i en mängd varianter även om de är rätt lika utvändigt (framförallt längden skiljer). Läs mer här...
Airbus A320 kan man säga är Airbus motsvarighet till Boeings 737 ovan. De är alltså ganska lika i storlek. Det som skiljer tydligast är förutom en rundare nos, en större kantigare wingbox (vingarnas infästning i kroppen) samt dess karaktäristiska winglets formade som en pil riktad framåt. Stjärtfenan är dessutom mycket rakare i framkant och bakänden mer formad som ett runt rör. Varianterna kallas A318, A319 och A321 och skiljer sig även de framförallt i längd (längst siffra = kortast). Läs mer här...
McDonnell Douglas MD-80 är lätt att känna igen med sin långa smala kropp och de två motorerna fästa längst bak istället för på vingarna (den ovanligare modellen MD-90 är snarlik men har betydligt större motorer). MD-80 har en så kallad T-tail (stabilisatorn placerad på fenans topp), en tydligt platt vertikal bakände samt extra fönster i cockpit riktade snett uppåt. Läs mer om modellen i blogginlägget En närmare titt på MD-80 (där även DC-9 och Boeing 717 nämns som är nära besläktade).
Bombardier CRJ900 syns kanske inte så jätteofta men jag är rätt förtjust i den så den får vara med här :) Flygs bl.a. av SAS Danmark. Smalt spetsigt utseende med relativt små motorer placerade längst bak på kroppen högt upp. Övriga kännetecken är bl.a. winglets på vingspetsarna och en helt rak fönsterrad i cockpit. Läs mer här...
McDonnell Douglas MD-11 utmärker sig tydligast med den tredje motorn placerad på fenan. Modellen är en utveckling på först och främst DC-10 som blev MD-10 och som därefter moderniserades till MD-11. MD-11 har längre räckvidd mot för föregångarna samt skiljer sig även till det yttre med en något längre kropp, winglets och en mindre fena. Modellen skulle möjligtvis kunna blandas ihop med den idag rätt sällsynta Lockheed TriStar (som flyger mest frakt). Läs mer här...
Boeing 727 är ytterligare en (idag relativt ovanlig) modell med en tredje motor på stjärtfenan. Men till skillnad från ovanstående har 727 en T-tail eftersom de övriga två motorerna också sitter längst bak på kroppen. Nosen är också betydligt spetsigare likt 737. Används mest som fraktflyg idag. Läs mer här...
Boeing 757 är ett ganska stort flygplan (rymmer nästan 300 passagerare). Jämfört med de ovan är endast MD-11 i samma klass. Kännetecken då? Min klasskompis Johanna skulle skrika "NOSEN!" som nästan tippar lite neråt. Många är utrustats med rejält stora winglets. Bakänden påminner nästan om Airbus A320 (ovan) även om 757 såklart är betydligt större.
Boeing 777 "Triple Seven" är en riktig långdistansare med en bred kropp (som de här nedanför). Tydligast utmärker sig modellen med sina två enorma motorer - de största som tillverkats (nästan samma diameter som kroppen på Boeing 737). Dock ser dessa rätt naturliga på 777 pga flygplanets storlek. Borde kanske nämnas att detta är faktiskt även världens största tvåmotoriga flygplan som kan lasta upp till max 500 passagerare! Ännu ett kännetecken är bakänden som är vertikalt platt som på MD-80. Läs mer här...
Airbus A330 är också en rejält stor tvåmotorig långdistansare (dock något mindre). Den utmärker sig från 777 med sina karaktäristiska kantiga winglets och har en mjukare övergång mellan kropp och stjärtfenan. Dessutom har A330 endast två hjulpar på varje huvudställ medan 777 har tre. Även bakänden skiljer sig rätt så tydligt mellan dessa två. Läs mer här...
Airbus A340 är identisk med A330 till skillnad från att den har fyra motorer istället för två (som bl.a. innebär en lägre räckvidd). Detta, tillsammans med ovanstående om A330, gör att den är lätt att känna igen. Dessa båda lastar cirka 300 passagerare och flyger på långa distanser. Läs mer här...
Boeing 747 Jumbojet var under väldigt många år världens största flygplan (rymmer nästan 600 passagerare). Man känner lätt igen den genom den tydliga bullen framtill dvs den övre våningen i den främre delen av flygplanskroppen. Kanske kan den jämföras lite med den mindre A340 eftersom den har fyra motorer och liknande winglets. Läs mer här...
Airbus A380 får avsluta den här listan. Det första flygplanet levererades så sent som i år och är därför relativt sällsynt ännu. A380 är i särklass störst i världen med en kapacitet på upp till 960 passagerare! Den är svår att ta miste på med sina två våningsplan och framstår som en jätte utmed andra flygplan. Kan väl ändå nämna att dess winglets liknar A320 samt att wingboxen är så pass stor undertill att flygbolagen använder ytan i marknadsföringssyfte (Emirates har t.ex sin logotype målad där). Läs mer här...
Det händer att namnen på Boeings modeller förkortas vilket kan leda till lite förvirring. Namnet är ju uppbyggt på tre siffror som anger modellen och ytterligare tre som anger vilken variant det är exempelvis 737-600. Förkortat blir detta Boeing 736 på samma sätt som 747-400 ibland kallas 744.
Dessutom brukar ett par bokstäver skrivas ut efter namnet, några exempel: ER Extended Range (längre räckvidd), LR Longer Range (ännu längre räckvidd, finns för 777), SR Short Range (byggd för kortare sträckor och är ofta kraftiga till konstruktionen för att fixa fler start och landningar), F Freighter (frakt), NG Next Generation (med modernare system inklusive glascockpit), SP Special Performance (kan betyda lite vad som helst...), osv...
Nåväl, visst var det lite intressant ändå? Du ska se att redan imorgon kommer du ha öronen på helspänn och ofta komma på dig själv med att scanna av himlen. Några bra länkar där mer information finns om alla flygplanstyper du kan tänka dig är: Aircraft Data på Airliners.net samt Wikipedias List of civil aircraft. Till höger i sidospalten finns också tips på sajter med flygplansbilder, däribland Aviantex som en annan TFHS-student driver. Slutligen finns här ett forum för nördiga flightspotters som dig och mig ;)
Kommentera gärna om du har fler bra kännetecken på dessa flygplan eller om något misstämmer. Ha det gott!
Jag har alltid intresserat mig för flygplan, tyckt att de är sjukt fascinerande att beskåda, dock har det här med flygplansmodeller aldrig riktigt satt sig (på samma sätt är jag helt borta vad gäller bilmärken och bilmodeller). Men sedan jag flyttade hit till Ljungbyhed har faktiskt det blivit ändring på det. Ja, åtminstone vad gäller flyg hehe...
Vad är det som kommer här?
Det här med att titta på och fotografera flygplan har faktiskt ett namn nämligen Flightspotting och det är tametusan riktigt kul när man börjar få kläm på alla olika flygmaskiner. Jag tänkte jag skulle ge en liten introduktion till er som är intresserade och berätta hur jag lärt mig se skillnad på de vanligaste trafikflygplanen :) Det blir rätt kortfattat men jag har länkar vidare till mer information kring varje modell. Observera att alla bilder (som för övrigt kommer från Wikimedia Commons) går att klicka på för att se större...
Avro RJ-serien får vara först ut idag :) Den är rätt lätt att känna igen med sina höga nedåtsvepta vingar och fyra motorer. RJ85 (bilden) är något kortare än RJ100 (som bl.a. Malmö Aviation flyger). Serien tillverkas av British Aerospace och är en uppgradering på den äldre BAe 146-serien. Läs mer här...
Boeing 737 är världens mest sålda trafikflygplan tillverkad i drygt 6000 exemplar hittills. Karaktäristiskt är den spetsiga nosen och stjärtfenans tydliga böj i framkanten. Vissa av de nyare varianterna har motorer med lite tillplattad undersida, fler och fler utrustas dessutom med "uppåtböjda" vingspetsar (så kallade winglets). 737 finns såklart i en mängd varianter även om de är rätt lika utvändigt (framförallt längden skiljer). Läs mer här...
Airbus A320 kan man säga är Airbus motsvarighet till Boeings 737 ovan. De är alltså ganska lika i storlek. Det som skiljer tydligast är förutom en rundare nos, en större kantigare wingbox (vingarnas infästning i kroppen) samt dess karaktäristiska winglets formade som en pil riktad framåt. Stjärtfenan är dessutom mycket rakare i framkant och bakänden mer formad som ett runt rör. Varianterna kallas A318, A319 och A321 och skiljer sig även de framförallt i längd (längst siffra = kortast). Läs mer här...
McDonnell Douglas MD-80 är lätt att känna igen med sin långa smala kropp och de två motorerna fästa längst bak istället för på vingarna (den ovanligare modellen MD-90 är snarlik men har betydligt större motorer). MD-80 har en så kallad T-tail (stabilisatorn placerad på fenans topp), en tydligt platt vertikal bakände samt extra fönster i cockpit riktade snett uppåt. Läs mer om modellen i blogginlägget En närmare titt på MD-80 (där även DC-9 och Boeing 717 nämns som är nära besläktade).
Bombardier CRJ900 syns kanske inte så jätteofta men jag är rätt förtjust i den så den får vara med här :) Flygs bl.a. av SAS Danmark. Smalt spetsigt utseende med relativt små motorer placerade längst bak på kroppen högt upp. Övriga kännetecken är bl.a. winglets på vingspetsarna och en helt rak fönsterrad i cockpit. Läs mer här...
McDonnell Douglas MD-11 utmärker sig tydligast med den tredje motorn placerad på fenan. Modellen är en utveckling på först och främst DC-10 som blev MD-10 och som därefter moderniserades till MD-11. MD-11 har längre räckvidd mot för föregångarna samt skiljer sig även till det yttre med en något längre kropp, winglets och en mindre fena. Modellen skulle möjligtvis kunna blandas ihop med den idag rätt sällsynta Lockheed TriStar (som flyger mest frakt). Läs mer här...
Boeing 727 är ytterligare en (idag relativt ovanlig) modell med en tredje motor på stjärtfenan. Men till skillnad från ovanstående har 727 en T-tail eftersom de övriga två motorerna också sitter längst bak på kroppen. Nosen är också betydligt spetsigare likt 737. Används mest som fraktflyg idag. Läs mer här...
Boeing 757 är ett ganska stort flygplan (rymmer nästan 300 passagerare). Jämfört med de ovan är endast MD-11 i samma klass. Kännetecken då? Min klasskompis Johanna skulle skrika "NOSEN!" som nästan tippar lite neråt. Många är utrustats med rejält stora winglets. Bakänden påminner nästan om Airbus A320 (ovan) även om 757 såklart är betydligt större.
Boeing 777 "Triple Seven" är en riktig långdistansare med en bred kropp (som de här nedanför). Tydligast utmärker sig modellen med sina två enorma motorer - de största som tillverkats (nästan samma diameter som kroppen på Boeing 737). Dock ser dessa rätt naturliga på 777 pga flygplanets storlek. Borde kanske nämnas att detta är faktiskt även världens största tvåmotoriga flygplan som kan lasta upp till max 500 passagerare! Ännu ett kännetecken är bakänden som är vertikalt platt som på MD-80. Läs mer här...
Airbus A330 är också en rejält stor tvåmotorig långdistansare (dock något mindre). Den utmärker sig från 777 med sina karaktäristiska kantiga winglets och har en mjukare övergång mellan kropp och stjärtfenan. Dessutom har A330 endast två hjulpar på varje huvudställ medan 777 har tre. Även bakänden skiljer sig rätt så tydligt mellan dessa två. Läs mer här...
Airbus A340 är identisk med A330 till skillnad från att den har fyra motorer istället för två (som bl.a. innebär en lägre räckvidd). Detta, tillsammans med ovanstående om A330, gör att den är lätt att känna igen. Dessa båda lastar cirka 300 passagerare och flyger på långa distanser. Läs mer här...
Boeing 747 Jumbojet var under väldigt många år världens största flygplan (rymmer nästan 600 passagerare). Man känner lätt igen den genom den tydliga bullen framtill dvs den övre våningen i den främre delen av flygplanskroppen. Kanske kan den jämföras lite med den mindre A340 eftersom den har fyra motorer och liknande winglets. Läs mer här...
Airbus A380 får avsluta den här listan. Det första flygplanet levererades så sent som i år och är därför relativt sällsynt ännu. A380 är i särklass störst i världen med en kapacitet på upp till 960 passagerare! Den är svår att ta miste på med sina två våningsplan och framstår som en jätte utmed andra flygplan. Kan väl ändå nämna att dess winglets liknar A320 samt att wingboxen är så pass stor undertill att flygbolagen använder ytan i marknadsföringssyfte (Emirates har t.ex sin logotype målad där). Läs mer här...
Det händer att namnen på Boeings modeller förkortas vilket kan leda till lite förvirring. Namnet är ju uppbyggt på tre siffror som anger modellen och ytterligare tre som anger vilken variant det är exempelvis 737-600. Förkortat blir detta Boeing 736 på samma sätt som 747-400 ibland kallas 744.
Dessutom brukar ett par bokstäver skrivas ut efter namnet, några exempel: ER Extended Range (längre räckvidd), LR Longer Range (ännu längre räckvidd, finns för 777), SR Short Range (byggd för kortare sträckor och är ofta kraftiga till konstruktionen för att fixa fler start och landningar), F Freighter (frakt), NG Next Generation (med modernare system inklusive glascockpit), SP Special Performance (kan betyda lite vad som helst...), osv...
Nåväl, visst var det lite intressant ändå? Du ska se att redan imorgon kommer du ha öronen på helspänn och ofta komma på dig själv med att scanna av himlen. Några bra länkar där mer information finns om alla flygplanstyper du kan tänka dig är: Aircraft Data på Airliners.net samt Wikipedias List of civil aircraft. Till höger i sidospalten finns också tips på sajter med flygplansbilder, däribland Aviantex som en annan TFHS-student driver. Slutligen finns här ett forum för nördiga flightspotters som dig och mig ;)
Kommentera gärna om du har fler bra kännetecken på dessa flygplan eller om något misstämmer. Ha det gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)