Jumpseat i Boeing 737-600

Lyxade till det med flygbiljett hem på lovet, nästan tvunget för att resa till Umeå. När jag var bosatt i Åre och skulle till och från Skåne (under antagningstesterna till TFHS) var det desto enklare, kunde åka nattåg nästan hela vägen utan byte och relativt billigt. Tyvärr inte samma möjligheter till Umeå. Å andra sidan är det ju hundra gånger roligare att flyga!

Bokade biljetter med SAS från Ängelholm till Umeå via Arlanda. Eftersom vi slutade våra flygteorilektioner sent på eftermiddagen blev det 19.30-planet vilket innebar en natt på soffan hemma hos syrran och hennes kille i Stockholm. Trevligt :)

Så igår förmiddag reste jag vidare. Hoppades riktigt mycket på att få sitta i jumpseat mellan Arlanda-Umeå, dvs i cockpit tillsammans med piloterna. Och jag hade tur! Efter ha visat upp elevtillstånd och studentkort från TFHS tillät kaptenen mig att sitta med (har tydligen blivit betydligt hårdare bestämmelser kring detta bl.a. efter 11 september 2001).

Här är planet jag flög med till Umeå: LN-RDD, en Boeing 737-600. 600-serien tillhör den tredje generationens 737:or nämligen NG, Next Generation med tillverkningsår från 1996 och framåt. Glascockpit, större vingar och bränsleeffektivare motorer är lite av förändringarna jämfört med tidigare 737-generationer (Original och Classic). 600-serien flygs inrikes (i Sverige) av SAS tillsammans med 800-serien som är lite längre.

Riktigt kul och intressant att följa arbetet i Flightdeck! Detta var första gången jag fått chansen att se hur det går till "på riktigt". Haha, kanske underligt att söka en utbildning med så lite insyn i vad yrket egentligen handlar om. Även om jag sysslat med mindre flygplan privat är det ändå natt och dag i jämförelse med det som pågår i cockpit på ett större passagerarflygplan.

Men jag blev varken överaskad eller besviken. Bara bara peppad! Det var riktigt spännande att sitta och lyssna och iaktta arbetet. Samarbetet mellan piloterna, kommunikationen med flygledning, hanteringen av instrumenten samt givetvis känslan! Känslan att lätta, bryta molntäcket och verkligen flyga blev så påtaglig då man satt där längst fram med 180 graders panoramautsikt över himlen och världen nedanför.

Har hittat en bild från cockpit på LN-RRD som jag länkar till här och som visar nedre instrumentpanelen i aktuell 737. Själv tordes jag inte ta några bilder med min kamera - kändes inte ok att starta igång mobilen i cockpit ;P

Väl på machhöjd hann vi prata lite strunt en kvart. Piloterna var intresserade av TFHS och det nya MPL-certifikatet. Samt ville veta allt om skolans relativt nya Cirrus SR-20 som trots sin storlek är riktigt tekniskt avancerade.

Efter en väldigt snabb inflygning (när man är van PA-28) med visuell landning på bana 32 i Umeå tackade jag så mycket och hälsade glad midsommar. De hälsade "på återseende".
Jodå, det hoppas jag med! :)