Vackert väderfenomen

Jag flög till Skellefteå häromdan. Ännu en kvällsflygning, kom iväg först halv nio. En kallfront hade passerat över under dagen med lite åska men befann sig nu på andra sidan Bottenviken över Finland. Kvar var bara några mindre regnskurar i övrigt klart och fint väder. Kvällssol och vindstilla vid start i Umeå :)

Följde norrut kusten på 3000 fots höjd (drygt 1000 meter). Ville hålla lite höjdmarginal då terrängen häruppe, till skillnad från i Skåne, erbjuder ytterst få nödlandningsfält.

Passerade sommarstugan och vingtippade åt farfar som som stod på båtbryggan och vinkade tillbaka.

Mitt mellan Umeå och Skellefteå bjöd kvällsolen på ett häftigt fenomen. Det började som en vanlig färgstark regnbåge...

...men som växte ju närmre regnskuren vi flög...

...tillslut kom vi i sådan position att regnbågen uppenbarade sig som en enorm obruten cirkel. Knivskarp dessutom! Helt otroligt, jag har aldrig sett något liknande!! Ett ögonblick som tyvärr är omöjligt att föreviga med en simpel mobilkamera.

Hur som helst. Efter cirka 25 minuter flög vi in i kontrollerad luft och påbörjade inflygningen till Skellefteås landningsbana 28. Ingen trafik i området förutom en ambulanshelikopter på motsatt kurs påväg från Luleå till Umeå Flygtornet var dessutom bemannat. Soft! Under planén slog mig tanken att en Skyways Fokker F50 med stor sannolikhet skulle stå på plattan...

Jag kunde inte ha mer rätt - fick nöjet att spana in min framtida praktikplats under motorpådraget efter en studs (startade nämligen igen så snart hjulen tog mark för fortsatt flygning tillbaka till Umeå). Tanken att spaka Fokkern om bara några år kändes helt overklig förstås. Jag undrar hur lång tid det ska ta att övertyga sig själv om att det är på riktigt.

Skellefteå strax efter start bana 28. En dryg halvtimme senare var vi tillbaka i Umeå.

Flygning i kvällssolen

Igår var det årets längsta dag. I Umeå gick solen ner strax före midnatt och upp bara 2,5 timmar senare. Ljust dygnet runt med andra ord, bara en antydan till skymning men först efter kl 23. Fantastiskt! ...säger jag som ändå kan sova ;)

Midsommardagen uppfyllde förhoppningarna på sol och värme och kvällen bjöd på klarblå himmel med endast försiktiga vindar. Skulle det finnas utrymme för att få flyga något månntro? Jodå, en snabb titt i bokningen visade att planet stod ledigt efter klockan åtta.

Detta var första gången jag begav mig ut i PA-28:an utan lärares närvaro eller uppsikt. Slutförde ju mitt PPL som det sista jag gjorde innan flytten söderut och hann därför inte flyga något privat. Oerhört skönt nu att äntligen vara oberoende men såklart rejält ovant att "sköta sig själv".

Kl 22.30: Jag framför Umeåklubbens Piper PA-28 Warrior 161, tillverkad 1978. Drygt 800kg flygplan med fulla bränsletankar (en i vardera vingen, totalt 182 liter). Därutöver ryms 1 pilot och 3 passagerare, max startvikt 1055kg. IFR-utrustad, dubbelkommando, tuffar på i runt 110 knop i planflykt (ca 200km/h).

Med mig hade jag min far som länge längtat efter att få följa med upp i luften, senaste för honom var då jag flög motorseglare för 4 år sedan. Jag har såklart längtat minst lika mycket att få ha honom som sällskap!

För att bli varm i kläderna efter 5 veckors flyguppehåll låg jag i "trafikvarvet" och övade start och landningar, så kallade "studs och gå". 7 stycken blev det varav alla landningar satt fint! Dock lite dålig höjd- och fartdiciplin till en början. Siktar man på att angöra finalen på 500 fot ska man banne mig göra det, likaså ska 75 knop inte vara 72 eller 78!

Det blev en jättefin (och lagom) tur, loggade 0,7 timmar. Lugnt och behagligt: vinden avtog helt under sista varven och vi var faktiskt nästan helt ensamma i Umeå kontrollzon hela turen (undantag från en startande SAAB 2000). Tänk om det kunde bli fler sådana här kvällar i sommar!


Slutligen bör nämnas att skolflygningen för TFHS 09:1 körde igång idag. Staffan lättade tydligen som först i klassen tätt följd av Anna. Själv är jag inte alls avis!! (Haha, nu växte min näsa flera tum). Hur som helst - jag håller verkligen tummarna för dem, ska bli jättespännande att följa händelserna under dessa 4 veckor. Ska försöka meddela om läget därnere allt eftersom!

Här är en bildlänk från dagens skolpass i Ljungbyhed. Fyra veckor bort för egen del...

Jumpseat i Boeing 737-600

Lyxade till det med flygbiljett hem på lovet, nästan tvunget för att resa till Umeå. När jag var bosatt i Åre och skulle till och från Skåne (under antagningstesterna till TFHS) var det desto enklare, kunde åka nattåg nästan hela vägen utan byte och relativt billigt. Tyvärr inte samma möjligheter till Umeå. Å andra sidan är det ju hundra gånger roligare att flyga!

Bokade biljetter med SAS från Ängelholm till Umeå via Arlanda. Eftersom vi slutade våra flygteorilektioner sent på eftermiddagen blev det 19.30-planet vilket innebar en natt på soffan hemma hos syrran och hennes kille i Stockholm. Trevligt :)

Så igår förmiddag reste jag vidare. Hoppades riktigt mycket på att få sitta i jumpseat mellan Arlanda-Umeå, dvs i cockpit tillsammans med piloterna. Och jag hade tur! Efter ha visat upp elevtillstånd och studentkort från TFHS tillät kaptenen mig att sitta med (har tydligen blivit betydligt hårdare bestämmelser kring detta bl.a. efter 11 september 2001).

Här är planet jag flög med till Umeå: LN-RDD, en Boeing 737-600. 600-serien tillhör den tredje generationens 737:or nämligen NG, Next Generation med tillverkningsår från 1996 och framåt. Glascockpit, större vingar och bränsleeffektivare motorer är lite av förändringarna jämfört med tidigare 737-generationer (Original och Classic). 600-serien flygs inrikes (i Sverige) av SAS tillsammans med 800-serien som är lite längre.

Riktigt kul och intressant att följa arbetet i Flightdeck! Detta var första gången jag fått chansen att se hur det går till "på riktigt". Haha, kanske underligt att söka en utbildning med så lite insyn i vad yrket egentligen handlar om. Även om jag sysslat med mindre flygplan privat är det ändå natt och dag i jämförelse med det som pågår i cockpit på ett större passagerarflygplan.

Men jag blev varken överaskad eller besviken. Bara bara peppad! Det var riktigt spännande att sitta och lyssna och iaktta arbetet. Samarbetet mellan piloterna, kommunikationen med flygledning, hanteringen av instrumenten samt givetvis känslan! Känslan att lätta, bryta molntäcket och verkligen flyga blev så påtaglig då man satt där längst fram med 180 graders panoramautsikt över himlen och världen nedanför.

Har hittat en bild från cockpit på LN-RRD som jag länkar till här och som visar nedre instrumentpanelen i aktuell 737. Själv tordes jag inte ta några bilder med min kamera - kändes inte ok att starta igång mobilen i cockpit ;P

Väl på machhöjd hann vi prata lite strunt en kvart. Piloterna var intresserade av TFHS och det nya MPL-certifikatet. Samt ville veta allt om skolans relativt nya Cirrus SR-20 som trots sin storlek är riktigt tekniskt avancerade.

Efter en väldigt snabb inflygning (när man är van PA-28) med visuell landning på bana 32 i Umeå tackade jag så mycket och hälsade glad midsommar. De hälsade "på återseende".
Jodå, det hoppas jag med! :)

En dag kvar

Veckorna flyter på i högt tempo nu. Redan imorgon är det dags för ett kort sommarlov vilket känns skönt. Fyra veckor :) Hoppas få några flygtimmar ändå på hemmaklubbens Piper PA-28, eventuellt lite med Umeå Flygklubbs nya Cessna 182 också om den hinner blir färdigservad.
Planerar att ta med mig en hög skolböckerna hem och ägna så mycket tid som möjligt åt repetera PPL-teorin samt börja titta i de första ATPL-böckerna. Vill komma förberedd tillbaka till skolan för snart kommer tempot att ökas. Tveklöst.

Vampiren körde två pass avancerat ovanför Ljunghuset igårkväll. Loopar, roll, mm - högkvalitativ flightspoting med andra ord ;)

Ena halvan i min klass blir kvar kommande 4 veckor och flyger Cirrus. 1-2 pass per dag kommer det bli för dem om vädret tillåter och första ensamflygningen är planerad till 9 juli :) Ska bli jätteroligt att följa dem! Trott eller ej, men jag hade faktiskt kunnat tänka mig att stanna kvar jag med för man börjar bli riktigt sugen på att komma upp i luften nu. Inte minst då skolplanen passerar på final precis utanför teorisalsfönstret var och varannan minut!

Här är föresten cockpit på skolans Cirrus SR-20, de har 5 stycken. Riktigt moderna flygplan som sagt med all-electric system och glascockpit (dvs datorskärmar istället för analoga instrument). Jämför med exempelvis cockpit på PA-28:an i ett tidigare inlägg. Lovar att skriva mer om dessa så snart vi börjar flyga!

Vad händer annars i Ljunghusen då?
08-klassen pluggar stenhårt, de tentar av några ämnen ur ATPL-teorin dessa dagar. Sen går de på sommarlov liksom vi (dock med över 2000 sidor teknisk kurs på att läsa in på Skyways Fokker F50 för vissa av dem). De kommer tillbaka samtidigt som min klasshalva ur 09:1 i slutet av juli. Därefter blir det många och långa simulatorpass för 08:1, tror någonstans runt 10*4 timmar innan de flyttar till Stockholm respektive Zürich för vidare utbildning på "Full Flight Simulator".

Norrmännen ska också få lov snart. De har intensiva flygveckor och förhoppningsvis får de flyga sin första EK imorgon. Vi håller tummarna för att dagens fina väder håller i sig!

Pingisbordet lämpar sig också som planeringsbord inför kommande flygpass. Här är några ur norska klassen.

Men trots att de flesta har mycket att göra såhär innan lovet finns det alltid tid för lite volleyboll!

Kommer fortsätta uppdatera bloggen ändå trots att det blir 4 veckor ledigt. Hoppas om inte annat kunna bjuda på lite bilder från gänget som blir kvar här och skolflyger samt kanske lite från flygäventyr kring hemtrakterna.

Observera att jag har uppdaterat inlägget om MPL-certifikatet - alltså beskrivningen av den utbildning (och det certifikat) jag läser här på TFHS. Allt eftersom faller bitarna på plats och som ny student är det givetvis inte helt lätt att greppa alla begrepp och all information. En länk till inlägget har du här: MPL, vad är det?

Nollad

Det har hänt en hel del under veckan som gått. Vi avslutade en mycket givande UGL-vecka i fredags, upplever att ledarkursen höll riktigt hög nivå :) Den bjöd på flera överraskningar och utmaningar som givetvis även skyndat på lära-känna-processen inom klassen och skapat en god sammanhållning bland oss tolv.

Sen drog det igång till "inspark" för oss i 09-klassen. Bokstavligen skulle man kunna säga att den tog vid där UGL-veckan slutade, ja insparken kom till och med att överlappa något... Veckans sista "Psykisk Beredskapsträning" (läs avslappning) var fejkad - en inspelning gjord av 08-klassen. Den tidigare under veckan så behagliga rösten som slappat alla våra muskler i kroppen var utbytt. Istället ljöd en nasal stämma ur cd-spelaren (som visserligen fick oss att sväva upp mot skyn likt en fågel)...

"du ser en ljus prick på himlen framför dig där du svävar omkring bland molnen... den kommer allt närmre... *jetmotorljud* PANG!!"

En birdstrike satte alltså tydlig punkt för UGL. En ny röst tog istället över och informerade oss via cd-spelaren att ett kuvert fanns att hämta i entrén...

Detta var starten på insparken. Ett kuvert ledde till ett annat osv... Efter en stund hade vi letat oss ner i en undangömd bunker - ett litet skjul 20 meter från skolhuset, väl skymt av intilliggande buskar och träd, gömde en trappa ner i mörka gångar...

Snart hade vi hittat såväl kallt att dricka som en anvisning om slutmålet: Tillbaka till Ljunghusen givetvis...

I Ljunghusen hälsades vi välkomna av 08-klassen. Ja, inte bara välkomna till "slutmålet" utan även välkomna till TFHS och Ljungbyhed. Anledningen till att den här insparken dröjt till tredje veckan var pga att 08:1 haft sina "Norrlandsresor" (dvs flygning en vecka genom hela landet ända upp till Kebnekaise, även inkluderat nattflygning i midnattsolen, besök på x flygplatser, mm. En vecka & ett plan per två studenter, cirka 15 timmar PIC-flygning per person = naaajs!)

Efter lite varmkorv bar det av till idrottshallen där vi fick utföra diverse uppgifter glatt påhejade (och utskrattade) av 08:1 och norrmännen :) Ett frågeformulär med flygplansmodeller, stafetter och den obligatoriska irländska julaftonen. Därefter var det dags att komponera lite spex till kvällen som kom att spenderas på Medborgarhuset. Tipsrunda påvägen dit om 08:ornas bravader.

Kvällen blev jättetrevlig. 08-klassen hade gjort ett jättejobb och ordnat god mat åt oss allesammans - vi i 09:1, norrmännen, en och annan påhälsande 07:1 och dem själva såklart.

Det utspelade sig en del (traditionella?) ritualer och uppvisningar. De väljer jag att inte berätta mer om. Konstaterar bara att vi numera är officiellt insparkade med allt vad det innebär. Och att natten kom att föra med sig en baksmälla morgonen därpå som varierar en hel del på ångest-skalan mellan oss haha! Men som man säger - inget kalas utan kras ;)



Avslutningsvis bjuder jag på en bild från mitt nyinflyttade studentrum. Äntligen är grejerna överflyttade och jag har även fått besök av pappa och farfar igår-idag som kört 121 mil (från Umeå) med flyttkartonger. Tack ska ni ha!!!! :D

Dags att flytta

Idag har jag fått nyckeln till mitt nya (permanenta) rum i Ljunghusen - ett studentrum och inte ett hotellrum den här gången :D De som läst flyglärarkursen är nämligen examinerade och därmed har fyra lägenheter blivit tillgängliga för oss i TFHS 09:1. Ska bli skönt!

Dessvärre har jag börjat känna mig lite för hemma i rummet jag haft hittills under dessa 3 veckor, därför tar det lite emot att flytta (inte minst pga att standarden på rummen i hotelldelen är högre med bl.a. trägolv och målade väggar...)

Men va tusan, visst ska det bli skönt att flytta in i något bestående så man kan börja hänga upp lite på väggarna, byta gardiner och kanske en och annan möbel. Kommer ju bli boende här åtminstone till vi påbörjar studier på Arlanda nästa höst.

Här är mitt rum fram tills nu. Inte speciellt stort men helt ok!

Okej, en hylla/garderob av sängbord kanske inte är helt optimalt men skrivbordet och stolen jag lyckades gräva fram i källaren är jag rätt stolt över ;)

En närmre titt på "bokhyllan" visar den litteratur som jag kommer beta igenom under utbildningen här. Närmast ligger PPL-litteraturen som vi läser ett par veckor till. Stående bakom är de 15 ATPL-böckerna som precis anlänt. Enkelt uttryckt den teori vi läser för att erhålla "yrkespilotcertifikatet".

När ni ser det här "sterila sjukhusrummet" så fattar ni ungefär hur peppad jag är på att flytta. Men med lite ansträngning är jag säker på att det kommer bli kanonfint.

På söndag kommer pappa och farfar körandes från Umeå med resten av mitt flyttlass dvs allt jag inte fick med mig på planet för 3 veckor sedan. Ska bli oerhört skönt att få ordning kring boendet, såklart viktigt för att allt kring skolan, pluggandet och fritiden ska funka.

Vad gäller skolan och flygningen har jag inte särskilt mycket att rapportera, vi har som sagt ledarskapsutbildning (UGL) den här veckan och är därför isolerade från allt annat. Alltså inga andra lektioner alls på schemat. Känns bra för kursen är intensiv och kräver tid till såväl läsning som reflektion. Hittills har det varit mycket givande och intressant. Ser fram emot kommande tre dagar!

När börjar flygningen?

Bra fråga, vi väntar fortfarande på att få påbörja flygskolningen. Enligt den ursprungliga planeringen skulle vi flyga torsdag-fredag både den här och förra veckan men saker kom emellan och vi fick ha teorilektioner istället. Lite trist men samtidigt ingen stor grej, vi går inte miste om några flygtimmar utan det blir bara framflyttat.

Jag och de andra i min klasshalva åker hem på sommarledighet från och med midsommar, de övriga sex blir kvar och flyger. Sen skiftar vi efter drygt fyra veckor. Och eftersom vi har UGL nästa vecka så blir det nog för tajt för att hinna upp med en Cirrus för min del. Jag får se fram mot veckorna efter ledigheten istället :)

Någonstans över Västerbotten.

Tack och lov får jag komma upp i luften ändå, hann precis flyga upp för mitt PPL innan jag flyttade hit. Tänkte att det var lika bra att göra bort det. Avgiften till Transportstyrelsen för uppflygningen skulle jag hur som helst måsta betala själv och jag hade redan alla skoltimmar och teoriprov klara (innan jag fick antagningsbeskedet från TFHS). Så väl hemma efter midsommar blir det flygning med klubbens PA-28 Warrior 161 från 1978. De e' najs ;)

På tal om klubbflyg har jag grävt lite i arkivet (läs hårddisken) och hittat några bilder sedan det begav sig. Räknade just ut att det är 8 år sedan jag började med flygning, alltså som 16-åring. Jag har min far att tacka, han tog med hela familjen ut till segelflygklubben på Umeå flygplats en vårdag 2001. Där fick vi testa på 20 minuter var, tillräckligt för att bli biten. Segelflygcertifikat var i hamn redan innan bilkörkortet (japp, det räcker att man är 17 år, och skolflyga får man göra redan som 16-åring). Sen rullade det på under gymnasietiden fram tills jag gjorde värnplikten.

Umeå Segelflygklubb hade två flygplan vi den här tiden, en Fournier RF 5 (som jag aldrig flög) och en SF 25B Motorfalke som jag syns med här på bilden. Båda var sk motorseglare.

Motorfalken (men namnet SE-UBN) rymde två personer tätt utmed varandra. Schysst flygkänsla och relativt god sikt utåt och åt sidorna.

"SE-UBN redo att taxa ut" Viktigt att komma ihåg kepan och en vattenflaska under soliga dagar!

På final bana 32 i Umeå. Notera stödhjulen under vingarna :)

Trots sin ålder var det inget fel på gamle Motorfalken. Den hade förhållandevis god prestanda trots tung (men stark) motor. Konstruktionen var av ramverkstyp - svetsade stålrör och dukklädda trävingar.


Sista flygningen jag gjorde i Umeå Segelflygklubb var under hösten 2005. Under tiden därefter har det blivit ganska lite flygning men istället fokus på lite större flygplan - enmotoriga kolvmotorplan av typen Piper PA-28, ett mycket vanligt klubbplan både här i Sverige och utomlands. Drömmen har varit ett PPL men eftersom jag flyttat runt och hållit på med mycket annat (plus svårigheter att lyckas kombinera bra väder med tillgängliga lärare) krävde det mycket ansträngning att nå hela vägen fram.

En Piper PA-28, i det här fallet en Archer 181 som tillhörde Umeå Flygklubb fram tills i vintras. Beteckning SE-KMD.

Här nedanför fin bilder på de flygplan jag spakat under min PPL-skolning. Överst är Aeroklubben i Göteborg's flygplan: SE-KIE (PA-28 Archer 181) och SE-KMG (PA-28 Warrior 161). Under är Umeå Flygklubbs SE-GVS (PA-28 Warrior 161) och SE-KMD (PA-28 Archer 181). Sistnämnda är min favorit men såldes tyvärr i vintras då klubben köpt en Cessna-182 istället (högvingat flygplan). Ska dock bli spännande att testa den senare i sommar.





























(Ny bild) En ganska standard instrumentpanel på PA-28:an (att jämföra med TFHS Cirrus SR-20 som jag ska lägga upp bilder på senare).

Det var allt för idag, nu ska jag gå och stoppa i mig lite mat...

Veckan som gått

Mitt förra inlägg blev så faktatungt, tänkte därför bjuda på lite bilder från veckan för att släppa in lite luft bland all text...

Rast i solen mellan förmiddagens teoripass.

"Vad är detta?! En sandstrand i Sverige, det har aldrig någon talat om för mig!" Jag kliar mig i huvudet under en dagstur till Ängelholm för lite...

...beachvolley! Landskamp mellan Sverige och Norge... Fråga inte!

Vår idrottslärare Peter visar oss natursköna Söderåsen, en nationalpark strax söder om Ljungbyhed. Förutom att kryssa mellan diverse utkiksplatser fick vi se Sveriges högsta ek och högsta lönn (de stod grannar och växte ikapp). Föresten fanns här Skånes högsta punkt... 212 möh!

Söderåsen igen.

Jostein är en av Ljunghusens modellflygare och brukar vara ute och flyga på fotbollsplanen på kvällarna.

Rundpingis är snart mer regel än undantag på långrasterna :)

Paragrafer och förkortningar

Under veckan har vi börjat med Airlaw. Med det menas Luftfartssystemet och flygoperativa procedurer även fast det vid första anblick mer liknar ett samlingsverk för mer eller mindre obegripliga förkortningar. Tack och lov finns det i slutet av boken en uppställning på de 384 mest förekommande... Inget skämt.

Ingen nyhet kanske att allt som har med flyg att göra innefattas av en hel hög bestämmelser. Och eftersom flyget i hög grad är en internationell företeelse tvingar det myndigheter mellan länder att arbeta ihop - regler och föreskrifter måste stiftas gemensamt. Jag ska inte göra en lång historia av detta utan bara försöka sammanfatta det mest grundläggande så slipper vi fotnoter om detta i fortsättningen ;)

Det största internationella organet kallas International Civil Aviation Organization (ICAO) och dess uppgift är att utveckla principer som alla medlemsländer antingen ska, bör eller råds att följa (så kallade Annex). Idag är cirka 190 stater anslutna.

På europeisk nivå finns också en myndighet som kallas Joint Aviation Authorities (JAA) och som än starkare knyter samman dess medlemsländer. Man har helt enkelt inom Europa enats om att använda exakt samma regelverk. JAA ger ut föreskrifter som kallas Requirements (JAR) exempelvis sådana som rör pilotutbildning och certifikat (JAR-FCL). Nu är det förvisso så att JAA upphör att existera den sista juni efter drygt 40 års verksamhet. Istället tar en EU-baserad myndighet över dess roll som går under namnet European Aviation Safety Agency (EASA). Denna process har redan pågått successivt under en längre tid.

Tillsist har vi på nationell nivå här i Sverige bl.a. Transportstyrelsen som utför tillsyn och utfärdar tillstånd samt Luftfartsverket som driver flygplatser och tillhandahåller luftfartstjänst (flygledning, etc).

Den utbildningen jag läser här på TFHS måste alltså förhålla sig till två stora regelverk. Dels tillhör ju skolan Lunds Universitet och ska därmed följa högskolelagen och de akademiska rutinerna. Sen ska även de bestämmelser som nämnts ovan, dvs de som utfärdats av luftfartsmyndigheterna följas.

JAR-FCL vävs med andra ord in i en akademisk form och resultatet blir en kandidatexamen på 180 högskolepoäng. Därtill har TFHS satt sin egen touch på Trafikflygprogrammet så utöver de krav som JAR-FCL ställer på pilotutbildning kommer vi att läsa in något djupare kunskaper kring Flight Crew Management och Human Factors:

Flight Crew Management innefattar totalt 5 veckor då fokus är på ledarskap riktad mot den kommande yrkesrollen. Denna kurs påbörjar vi redan nästa vecka med UGL (Utveckling av Grupp och Ledare) en utbildning framtagen inom det svenska Försvaret. Innebörden av Human Factors har jag redan berättat om i ett tidigare inlägg men i poängmässigt omfattar den för oss 10 veckor (observera att dessa är poäng utöver det som redan ingår i certifikatskraven).

Det var allt om Airlaw för idag :)

Skyways ftw!

OBS. Sedan detta inlägget gjordes har mitt Host-Airline ändrats. Istället blir det City Airline!

I och med att vi läser MPL här på TFHS (se info om det i tidigare inlägg) är vi ju knutna till ett så kallat Host-airline under utbildningstiden där vi även gör vår yrkespraktik. För min del är det svenska bolaget Skyways som gäller. Tänkte jag skull ge er en presentation av bolaget och den aktuella flygplanstypen…

Fokker F50

Skyways flotta består av 10 stycken Fokker F50. Kort om flygplansmodellen: Den tar 50 passagerare i standardutförande, flyger på cirka 25000 fot (7500m) och har en räckvidd på strax under 2000km. Flygplanet är utrustat med två turbopropmotorer (återkommer till vad det är) på vardera 2500hk vilket ger en maxhastighet på drygt 530km/h. Spännvidden mellan vingarna är 29 meter.

Bland de andra flygbolag som flyger Fokker F50 idag hittar man närmast till hands SAS Norge, AirBaltic och Amapola (ett svenskt flygfraktbolag som flyger åt posten).

Flygplanstillverkaren Fokker (Nederländskt) finns inte idag utan gick i konkurs 1996. Vissa delar av bolaget överlevde dock, bland annat den som tillverkade flygplansdelar och utförde underhåll och reparation. Det kom att tas över av Stork Aerospace som fortfarande upprätthåller marknaden av befintliga flygplan (dvs. sälja och renovera).

Min kommande arbetspraktikplats, cockpit i Fokker F50.

Bolaget Skyways då? Bolaget har rötter ändå från 40-talet, då under namnet Avia. I början på 80-talet börjar man flyga reguljärt inom Sverige, dessförinnan hade bolaget sysslat med post-, taxi- och jordbruksflyg. Nysatsningen blir framgångsrik och redan innan decenniets slut har man utökat såväl antalet flygplan som destinationer (även utomlands till Köpenhamn).

I början av 90-talet slår Avia sig samman med Salair (som ägs av rederibolaget Salénia) och blir 1993 tillsammans Skyways. I samma veva tar Salénia över hela ägaransvaret. Två år senare blir Skyways Sveriges största inrikesbolag räknat i antal destinationer (22 st). Man flyger 15 plan - 13 stycken Saab 340 och 2 stycken Fokker F50.

En av Skyways tidigare Saab 340.

Under 90-talets mitt inleds ett samarbete med SAS som 1998 köper 25% av Skyways. Detta är under mycket expansiva år! En rad mindre flygbolag har köpts upp och Skywaysgruppen (som den nu benämns) består innan 90-talets slut av 4 olika bolag. 1999 sprängs miljonvallen beträffande antal passagerare per år (vilket upprätthålls till och med 2004).

År 2000 slås alla bolagen inom Skyways samman under samma namn, hela flottan ges en enhetlig design och man arbetar hårt för att uppnå en tydligare identitet. Det är goda tider och bolaget tilldelas utmärkelsen ”Regional Airline of the Year” i konkurrens med nära 100 andra. Totalt flyger man nu till 34 destinationer med 46 flygplan.

Fokker F50 on top :) Det ryktas om att idén till den nya enhetliga designen här ovan kommer från ett lunchmöte bland "topparna" då företagsnamnet ritades med ett läppstift på en servett.

Så inträffar terroristattackerna i USA under september 2001 som skakar om flygbranschen. Skyways passagerarantal minskas något och Skyways Regional (som är den del inom bolaget som flyger med de minsta flygplanen till de minsta destinationerna) säljs ut. Man renodlar nu affärsidén till att trafikera de stora naven Arlanda och Köpenhamn och övertar i och med detta fem nedlagda SAS-linjer till och från dessa orter. Skyways testar även 2003 att flyga på längre utrikesrutter till bl.a. Dublin och Birmingham med flygplansmodellen Embraer 145.

Höga oljepriser och färre resenärer 2005 gör dock att såväl trafiken med Saab 340 som Embraer 145 avvecklas. Antalet anställda halveras i samband med detta och icke-lönsamma linjer läggs ned. Skyways bestämmer sig för att satsa på en enhetlig flotta, Fokker F50, och försöker således effektivisera verksamheten. Ett undantag sker dock under 2006 då Halmstad-Stockholm trafikeras med AVRO RJ 100.

Skyways Avro RJ 100 gjorde en kortvisit i bolaget. Den är av samma modell som Malmö Aviations flygplan och jag ska väl inte göra någon hemlighet av att jag är riktigt såld på dessa.

Bolaget bestämmer sig för att fokusera på inrikesmarknaden i Sverige med undantag för Köpenhamn och Luxemburg. "Det ska inte ska spela någon större roll var i det regionala Sverige man bor" lyder den nya parollen. Man är fortfarande landets näst största flygbolag räknat på antal destinationer.

Det svåra ekonomiska året 2008 klarar man med vinst samtidigt som flera stora flygbolag går omkull. Vid kalenderårets slut har cirka 800 000 resenärer flugit med bolaget. Fortfarande är det privata rederibolaget Salénia huvudägare medan SAS uttryckt sig vilja sälja sina 25% i Skyways av ekonomiska skäl.

Idag har bolaget som sagt 10 stycken Fokker F50 och flyger 13 inrikes och 2 utrikes destinationer (Köpenhamn och Vilnius).

Senaste nyheten är att flygplanen får nytt utseende, bolaget har bytt hela sin grafiska profil - inklusive logo givetvis. Stilrent säger jag men frågan är om de utmärker sig lika bra som tidigare? Insåg precis att "solen" på fenan faktiskt föreställer turbopropmotorn. Fyndigt :)

Mer än så har jag inte att säga just nu. Kommer framöver att göra efterforskningar på bolaget och flygbranschen i stort. Man vill ju gärna veta om man får jobb efter examen. Men dit är det ju ett tag kvar :) Ha det gott hörrni!

Motivation

Det är lätt att bli trött under skolveckor. Särskilt då jag har en tendens att komma i säng sent - även ikväll ;) Men trots det (plus alla nya intryck sen jag kom hit) är jag inte alls lika sliten som jag brukar vara av tidiga mornar och långa dagar. Mirakelmedicinen stavas "motivation" och är något som jag injicerar dagligen här i Ljungbyhed.

Konkret exempel från idag: Klockan närmar sig åtta på kvällen. Ett pass på gymmet, sen middag och prat i mobilen har försenat min pluggplanering. Jag sneglar mot meteorologiboken och känner en viss ångest "Borde läsa men jag ska bara..."
En halvtimme senare har jag kollat min facebook, återigen skummat mailen och läst lite på nyheterna. Ingenting har förändrats, jag har bara lyckats smita undan lite till med dåliga ursäkter.

Tar mig samman, väcker huvudet och kroppen ur koman och öppnar sida 27 i boken: Gradientvindar "Om isobarerna inte är raka utan i stället kröker kommer det till en centrifugaleffekt..." *Gäsp*

Plötsligt hörs ett dån från flygfältet utanför fönstret. Tidigare under kvällen har en gammal Vampire DH 100 flugit runt och gjort rollar ovanför våra huvuden (tydligen säljer Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap 20 minuter avancerad flygning till intresserade). Men nu är det inte dess vinande jetmotorer som hörs utan ett starkt propellerbuller som inte är skolans eller flygklubbens flygplan...

Jag springer ut på gräsmattan och spanar upp mot himlen. Jajjemän, det är en Spitfire! Mitt framför mina ögon, ovanför mitt huvud! Jag har hört att en sån är uppe och flyger då och då. Tydligen är det en av våra flyglärare som håller på med flygakrobatik utöver jobbet på skolan. Halva Ljunghuset stod ute och bevittnade en hel serie loopar, rollar och andra manövrar. Mäktigt!

Efter detta är det betydligt lättare att gå in igen och sätta sig och plugga. All trötthet är som bortblåst - ersatt med en rejäl dos motivation.

Supermarine Spitfire - ett brittiskt spaningsplan som härstammar från andra världskriget. Flögs även av svenska försvaret under beteckningen S 31.

Här är samma flygplan men igen men målad. Denna bild har jag haft inramad hemma i flera år. Ruskigt snygg eller hur?

Vampire DH 100 - ett brittiskt jaktplan som utvecklades under 40-talet. Ett flertal av dessa var under 50- och 60-talet stationerade i Ljungbyhed på dåvarande F5.